När den gemensamma valutan euro introducerades för drygt tio år sedan skapades en bindande lagstiftning för att säkerställa sunda offentliga finanser. Lagen döptes till stabilitetspakten.
Stabilitetspakten föreskriver att länderna över en konjunkturcykel håller budgetbalans eller överskott i sina offentliga finanser. Budgetunderskott över 3 procent av BNP är inte tillåtet och statsskulden får inte överstiga 60 procent av BNP.
Stabilitetspakten består av två delar; en för övervakning och en för bestraffning. Övervakningen syftar till att man tidigt kan slå larm om ett eurolands underskott börjar driva iväg mot straffgränsen 3 procent av BNP.
Den andra delen av pakten handlar om sanktioner, som normalt ska verkställas om ett land överskrider 3-procentgränsen. Ytterst kan ett land bötfällas med högst 0,5 procent av BNP årligen. Hotet om sanktioner ska tvinga ett land till bot och bättring.
På pappret såg det här bra ut. Men det visade sig att länderna inte levde upp till paktens krav. Redan år 2003 hade Tyskland och Frankrike budgetunderskott över straffgränsen 3 procent av BNP. När kommissionen då skulle inleda straffproceduren körde Frankrike och Tyskland politiskt över kommissionen och stoppade sanktionerna.
Det blev en enorm prestigeförlust, inte bara för kommissionen utan för hela regelverket. Därefter struntade flertalet euroländer i att bygga upp överskott och betala av på sina skulder.
Så när den djupa recessionen förra året drabbade Europa rusade både budgetunderskott och statsskulder i höjden. Idag bryter alla 16 euroländerna mot stabilitetspakten.
Den akuta grekiska skuldkrisen i början av maj visar att hela eurosamarbetet var i fara. Så sammansmälta är ländernas ekonomier idag att inställda betalningar på ett lands statsskuld kan dra med sig andra hårt skuldtyngda länder och ytterst leda till en upplösning av eurosamarbetet.
Det reformpaket som nu ligger på Europeiska rådets bord syftar till att återupprätta respekten för stabilitetspakten. Man vill också införa en bredare övervakning av euroländernas ekonomiska politik för att undvika makroekonomiska obalanser, som också kan hota euron.
Reformpaketet siktar in sig på fem olika områden.
• Bättre budgetdisciplin ska skapas genom skärpta krav på rapportering från regeringarna. Statsskuldernas utveckling ska ges ökad uppmärksamhet i övervakningen. Det ska vara möjligt att besluta om sanktioner mot ett land, vars statskuld är otillåtet stor, även om de löpande budgetunderskotten är mindre än 3 procent. Hittills har detta inte varit möjligt.
Sanktioner ska kunna utdömas i stabilitetspaktens övervakande del om ett lands budgetutveckling avviker åt fel håll, även om 3-procentsgränsen inte är passerad.
Beslut om sanktioner ska kunna tas med så kallad omvänd majoritet. Det betyder att kommissionens förslag om sanktioner antas om inte en majoritet av länderna röstar emot (här protesterar Frankrike och Tyskland; se artikel nedan).
• Ny makroekonomisk övervakningav ländernas ekonomiska politik för att undvika obalanser inom och mellan länderna. Baserat på ett antal indikatorer ska länderna årligen studeras för att spana efter till exempel hotande fastighetsbubblor eller brister i strukturpolitiken. Också här kan sanktioner komma ifråga.
• Samordning av ländernas budgetarbeteska säkra att varje lands budgetpolitik står i samklang med EU:s principer. Regeringarna har redan enats om en gemensam arbetstermin för budgetarbetet. Den nya tidtabellen medger granskning i förväg och inte som hittills i efterhand.
• En ny permanent krismekanism för att hantera framtida akuta statsskuldkriser, liknande den grekiska. Här innehåller paketet inget detaljerat förslag.
• Skapa fristående nationella institutionersom opartiskt ska kunna granska finanspolitik och annan ekonomisk politik.
När EU-toppmötet avslutas i morgon går paketet till EU-kommissionen som ska arbeta fram konkreta lagförslag, som sedan ska antas av regeringarna i rådet och av Europaparlamentet.
