Om man inför alldeles för hårda och många straff för EU-länder som inte följer reglerna om sunda finanser, så används de inte, har erfarenheten visat. Därför vill EU-länderna visserligen ta medlemmar med slarviga finanser i örat, men inte utan varning, lite mjukare och i flera steg.

Hela våren har EU:s ledare understrukit vikten av att hålla sig till unionens regler kring budgetunderskott och statsskulder, och vilka sanktioner som kan användas mot länder som struntar i dem. Greklandskrisen har tvingat fram en mer rättfram och nästan aggressiv retorik i diskussionerna.

På toppmötet i Bryssel igår var tonen mellan ledarna mer lågmäld.

–Jag tycker att frågan nu bör vara att börja använda regel- verket som det ser ut och framför allt inte börja ropa på typer av förändringar som kräver fördragsförändringar, sade Fredrik Reinfeldt på väg in till mötet.

Hela 23 av EU:s 27 länder har underskott som ligger över den tillåtna 3 procent av BNP, vissa flera gånger om. EU:s regelverk tillåter redan sanktioner, men hittills har de inte använts. I den finkänsliga EU-politiken har det ansetts fult att bua ut grannen.

Frankrike och Tyskland föreslog inför toppmötet att länder som slarvar med statsfinanserna ska kunna straffas med suspenderad rösträtt i EU. En sådan åtgärd skulle dock innebära att man måste göra ändringar i Lissabonfördraget, ett fördrag som tog nästan ett decennium, fem folkomröstningar och ändlösa omförhandlingar att få på plats. I mötets slutsatser hade kravet försvunnit.

Istället vill man ha sanktionerna i form av böter och indragna EU-pengar, som till exempel medel ur de EU:s frikostiga fonder. Men detaljerna ska nu skissas fram av rådets permanente ordförande Herman Van Rompuy, som leder en särskild arbetsgrupp som ska ta fram EU:s nya ekonomiska riktlinjer.

EU:s ledare diskuterade också, återigen, hur man bäst tar kontroll över finansmarknaden som av många beskylls för att ha stor del av skulden till Greklandskrisen med sina vågade spekula- tioner.

En svensk modell, där bankerna betalar in en avgift till en fond ur vilken de sedan kan få undsättning när det går riktigt dåligt för dem, något slags krisförsäkring, hade enligt statsminister Reinfeldt fått gehör bland de andra ledarna, även om man inte kan tvinga ett land att införa ett sådant system om det inte vill.

–Det är rimligt att lägga en avgift på banker och finansinstitut till att bygga upp sina egna vallar mot finansoro, sade Reinfeldt.

Han sade att banker inte ska kunna stoppa vinsterna i fickan när det går bra för dem, och sen be skattebetalarna ta upp notan när det går sämre.

Det är bara en vecka kvar till G20-mötet i Kanada, där EU vill kunna visa upp en enad front och övertala de andra länderna (läs: USA) att göra samma inskränkningar i banker och andra finansinstituts rörelsefrihet som på den här sidan Atlanten, så att bankerna inte för lätt söker runt efter de mest lukrativa marknaderna. Farhågan är att det flyktiga kapitalet helt enkelt ska välja nya spelplaner om den europeiska blir för snårig och kostsam, och det vill européerna till varje pris undvika. Ett förslag om att införa en såkalla Tobinskatt på finanstransaktioner ser därför inför Kanadamötet ut att ha dött ut. USA och Kanada har redan sagt nej till att införa en sådan skatt.

Vissa EU-länder vill fortfarande ha en Tobinskatt, men man har enats om att framföra en förfrågan för hela EU gemensamt, och om då inte de andra G20-länderna vill gå med på det så får det vara.

Toppmötet var tunt på handfasta och verkliga beslut. Beskedet om att Estland äntligen fått klar- tecken för att bli medlem i eurogruppen från och med den 1 januari nästa år kunde dock glatt annonseras mitt i finansoron.