Det kom en släng av magsjuka mellan Fredrik Reinfeldt och EU-nämndens möte på fredagen. Nu spelade det i och för sig ingen större roll. Statsministern ersattes av sin statssekreterare, och efter att Socialdemokraterna redan tidigare gett regeringen grönt ljus att säga ja till svensk anslutning till den nya finanspakten, blev EU-nämnden ändå inte den rysare man först trott.

Allianspartierna och Socialdemokraterna är överens om villkoren för att Sverige ska säga ja till pakten. I den socialdemokratiska retoriken heter det att regeringen ändrat sig, men tre av de fyra punkter man enats om fanns med i alliansens förhandlingskrav redan tidigare. Nytt är en skrivelse om att det ska finnas ”tydliga garantier för respekten för arbetsmarknadens parter” om Sverige ska kunna gå med i pakten.

Kvar på nej-sidan finns då Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, där Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt menar att uppgörelsen går emot svenska folkets vilja. Enligt Sjöstedt är ett nej till euron även ett nej till en ”centralstyrd finanspolitik”, där Sverige ändå inte kommer att få något nämnvärt inflytande.

– Man slåss för regeringens rätt att vara panelhöna vid ett tillfälle per år, sade Jonas Sjöstedt vid EU-nämndens sammanträde.

Det är nämligen rätten att närvara vid paktens toppmöten som är den stora stötestenen för svensk del just nu. Det förslag som ligger slår fast att icke-euroländer ska få närvara vid behov, eller åtminstone vid ett tillfälle per år. Sverige har hela tiden framhärdat i att vi ska ha en permanent plats vid mötesbordet. Här har vi stöd av samtliga länder utanför euron, förutom Storbritannien som ställer sig utanför pakten.

Allra mest högljutt har den polska regeringen klagat. Polen står på kö för att införa euron, och anser att det är helt oacceptabelt att man ska hållas utanför möten som gäller en valuta man vill införa. Med sina 40 miljoner invånare och relativt sunda ekonomi är Polen dessutom tyngst av länderna i eurokön. Att Danmark protesterar förvånar ingen i EU:s korridorer. Landet har gjort sig känt för sitt hårdnackade motstånd och undantag i flera frågor, men det är danskarna som just nu är unionens ordförande, vilket ger statsminister Helle Thorning-Schmidt extra vikt i förhandlingarna.

Men det är inte bara icke-euroländerna som har synpunkter på den pakt som lite föraktfullt har kallats för ”Merkels hobby”. Det är den tyska förbundskanslern som är drivande bakom finanspakten, och såväl politiker som ekonomer har klagat på att det är för stort fokus på neddragningar, och att den ändå inte löser eurokrisen här och nu. Om EU-topparna lyckas komma överens på måndag och skriver under finanspakten, måste den sedan ratificeras av de nationella parlamenten. En process som enligt tyska diplomater kan ta upp till ett år.

Därför kommer toppmötet i Bryssel även att försöka komma överens om ett jobbpaket för att stimulera tillväxten i Europa. Det är inte tänkt att vara bindande för medlemsländerna, och är väl snarast tänkt att visa omvärlden att man inte glömt arbetsmarknadsfrågorna.

Som av en händelse kommer nämligen toppmötet att hållas med en belgisk generalstrejk som kuliss. Bryssels internationella flygplats är stängd på grund av strejken och ledarna tvingas landa på ett militärt flygfält innan de förs med blåljus till EU-kvarterens Justus Lipsius-byggnad där alla europeiska rådets möten hålls.