Det handlar om stilettklackar istället för slipsar i näringslivet. Igen. För trots att vi skriver år 2011 så har de senaste årens flitiga debatterande inte lett någonstans vad gäller kvinnlig representation i bolagsstyrelser. Och nu har flera länder tröttnat och vill lagstifta.

Först ut var EU-kommissionären Viviane Reding som redan förra året hotade med en lagstiftning om inte företagen ökar andelen kvinnor i bolagsstyrelserna innan slutet av det här året.

– Min målsättning är 30 procent kvinnor 2015, och till 2020 ska nivån vara 40 procent, sa hon till den tyska tv-kanalen ZDF i höstas. Hon fick så småningom medhåll av sin kollega, den franske EU-kommissionären Michel Barnier som lovade att presentera ett utkast till ett lagförslag om kvotering för hela EU nu under våren.

Att EU-kommissionen nu reagerar visar att någonting har hänt. I flera länder runt om i Europa diskuteras kvinnors underrepresentation i näringslivet, i Frankrike lagstiftade man till och med i början av året. Senast 2017 ska 40 procent av styrelseledamöterna vara kvinnor.

I Tyskland väcktes ett ramaskri när det för några veckor sedan stod klart att andelen kvinnor i de 100 största börsbolagens styrelser inte var högre än 2,2 procent. Där visar en ny sammanställning dessutom att 9 av 10 bolag inte har en enda kvinna i styrelsen. Detta trots att det tyska näringslivet redan för 10 år sen kom överens med regeringen att man på frivillig väg skulle öka andelen kvinnor i beslutsfattande positioner.

Siffrorna fick arbetsmarknadsminister Ursula von der Leyen att gå ut och hota med en lagstiftning innan årets slut, om inte näringslivet snabbt tog tag i saken.

Problemet var att övriga i regeringen inte var informerade och förbundskansler Angela Merkel såg sig tvungen att offentligt köra över sin minister, vilket bara ledde till att den tyska debatten blev ännu hetare.

– Det är definitivt en trend som är väldigt stark. Man vill göra något aktivt mot kvinnors underrepresentation på höga poster, det visar att tålamodet är slut, säger genusforskaren Drude Dahlerup på Stockholms universitet, som länge förespråkat kvotering.

Jämställdhetsministern Nyamko Sabuni säger att hon följer den europeiska debatten men att den förvånar henne.

– Jag står fast vid att näringslivet måste göra mer men är också fastbesluten i att kvotering inte är rätt väg att gå, säger hon.

Sabuni nämner Norge, som för många kvoteringsförespråkare är ett lyckat exempel, men jämställdhetsministern håller inte med.

– Det norska exemplet är facit på att kvotering inte fungerar. Där byter företagen bolagsform för att kringgå lagstiftningen och 70 kvinnor sitter på 300 platser. Tanken är att vi ska lära av varandra och inte upprepa andra länders misstag.

Norge är ett av tre länder som redan har lagstiftat. Vårt västra grannland var först ut 2003, Spanien följde 2007 och förra året införde även Island en lag.

Genusförskaren Drude Dahlerup är övertygad om att Sverige kommer att påverkas av andra länders agerande och hon tror att även vi har en könskvotering inom tio år.

– De som absolut säger nej till kvotering får flytta på sig och ge plats till dem som vill bryta den historiska underrepresentationen, säger hon och drar en parallell till att man i bolagsstyrelser gärna vill ha människor med olika erfarenheter och perspektiv från flera relevanta branscher.

– Ingen skulle komma på att kalla dem för inkvoterade. Hälften av befolkningen är kvinnor. Styrelser som enbart består av män har ingen demokratisk legitimitet, säger Drude Dahlerup.

Trots den senaste tidens debatt tror ändå jämställdhetsminister Sabuni att steget till ett EU-direktiv är lång.

Men kommissionären Viviane Reding fortsätter sin kamp, i vår ska hon träffa en grupp stora europeiska börsbolag för att försöka övertyga dem om att ta in fler kvinnor. Frågan är om hon använder morot eller piska.