En genomgång av vad som har hänt i världen sedan september 2008.
Bank- sektorn
Då: Bolånekraschen i USA gjorde stora delar av Wall Streets banker konkursmässiga. Även i europeiska banker var förlusterna enorma och misstroendet gjorde att bankernas möjlighet att låna pengar försvårades, något som lamslog hela finansmarknaden och ekonomin.
Nu: Nu finns en annan typ av beredskap. Framför allt i USA men också i Europa har bankerna skaffat sig större kapitalbuffertar, bland annat på grund av nya regler, och gjort sig mindre beroende av kortsiktig upplåning. Men i Europa är många banker fortfarande väldigt sårbara, inte minst på grund av stor exponering mot skuldtyngda problemländer. Liksom 2008 är den europeiska centralbanken ECB en viktig livlina.
Politikernas verktygslåda
Då: Världens ekonomiska stormakter var 2008 snabbt framme och öppnade plånboken för att häva krisen genom att ge stöd till krisande banker och även stimulera ekonomin med investeringar och skattesänkningar. Åtgärderna var koordinerade och inom EU och G20-gruppen rådde relativt stor samsyn kring vad som måste göras.
Nu: Statsskulderna, både i Europa och USA, har skenat och det finns inte längre utrymme för några stimulansåtgärder. Tvärtom måste hårda sparprogram genomföras på flera håll. I stället för samarbete präglas krishanteringen 2011 av allt större oenighet med storbråk inom EU och interna politiska spänningar i flera länder, inte minst i USA.
Centralbankerna
Då: I september 2007 när bolåneoron började låg USA:s styrränta på 4,75 procent. ECB:s ränta var så sent som hösten 2008 3,75 procent. Räntorna sänktes sedan till mellan 0 och 1 procent. Samtidigt gav både Federal Reserve och ECB omfattande nödlån till banker och Fed stödköpte en lång rad värdepapper.
Nu: Feds ränta ligger kvar på 0 procent, ECB:s är 1,5 procent. Utrymmet för ytterligare sänkningar är alltså minst sagt begränsat. Samtidigt har Fed ökat sin balansräkning från 1000 miljarder dollar till drygt 2800 miljarder dollar. Att stimulera med ytterligare stödköp har banken varit skeptisk till. ECB hade redan före köpen av spanska och italienska obligationer lagt 74 miljarder euro på stödköp vilket gjort att bankens politiska oberoende starkt ifrågasatts. Det är alltså glest även i centralbankchefernas verktygslåda.
Sverige
Då: Svensk exportindustri drabbades hårt när den globala efterfrågan dog. Vi fick också en egen svår bankkris på grund av Swedbanks och SEB:s stora verksamhet i Baltikum där en lånebubbla brast. Den svenska kronan kollapsade vilket skyndade på återhämtningen i industrin. Ränte- och skattesänkningar gav de svenska konsumenterna mer i plånboken.
Nu: Läget i Baltikum är betydligt mer stabilt och svenska banker är robustare i dag. Men en svår bankkris i Europa skulle ändå slå mot Sverige eftersom svenska banker lånar mycket i utlandet. Svenska hushåll är också betydligt högre skuldsatta än 2008 och bopriserna har stigit, så ökad konsumtion för lånade pengar är inte möjlig. Statsfinanserna är dock starkare så regeringen kan stimulera efterfrågan och arbetsmarknaden på andra sätt. Hittills har kronan inte rasat som för tre år sedan.
Kina
Då: När den globala konjunkturen bromsade in svarade Kinas regering med massiva åtgärder, både genom investeringsprogram och genom att tillhandahålla billiga krediter i ekonomin. Det bidrog bland annat till en råvaruboom som gynnat många andra utvecklingsekonomier och exportindustrin i Europa. Kina finansierade också USA:s underskott genom att köpa statspapper.
Nu: Kina står i utgångsläget närmast inför en överhettning med en inflation som tagit fart ordentligt. Innan den är under kontroll är Kinas politiker möjligen försiktiga med att trycka på stimulansknappen ännu en gång. Nya kinesiska köp av både amerikanska och europeiska statsobligationer lär knappast ske utan någon form av krav på motprestationer.
