Parallellt med att regeringen presenterade sina förslag för att stärka det svenska finansiella systemet hade Financial Times en artikel betitlad ”En återuppstånden profet” på sitt ledaruppslag. Profeten är ekonomen John Maynard Keynes som på 1930-talet kritiserade den oreserverade tron på marknadssystemets självläkande krafter.
Under senare decennier har Keynes förpassats till skamvrån när nyliberaler dominerat debatten. Återigen har den oreglerade marknaden framställts som allkonstnären som löser varje problem.
Finanskrisen och en allmän ekonomisk kris som fördjupas för varje dag, medför att inte ens kapitalismens företrädare som Investors Börje Ekholm tror på självläkeri. Bara statliga insatser får effekt.
Banker tas över eller hanteras hårdhänt av statliga myndigheter i USA, Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Danmark och Island. Även i Sverige har vi fått en försmak genom Riksbankens likviditetsgaranti till Kaupthing Sverige mot alla aktier i pant. Sannolikheten att Kaupthing, som har övertagits av isländska myndigheter, skall kunna lösa panten är liten.
Med sina förslag på måndagen öppnar den svenska regeringen för fler övertaganden av kreditinstitut. Detta är förstås inte i linje med regeringens tidigare marknadsliberala hållning.
En punkt då var att statens intressen i bankföretag skulle avvecklas eftersom det privata klarade marknadsruljansen bättre. 20 procent i Nordea och helstatliga bolånebanken SBAB skulle säljas.
Det kan regeringen inte gå förbi. Utgångspunkten för förslagen är ”inte att staten ska eftersträva att bli ägare i kreditinstitut”, skriver regeringen och fortsätter:
–Tvärtom är det regeringens ambition att i ett längre perspektiv minska det statliga ägandet av företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad.
Det som skulle ske under mandatperioden fyra år ges nu ett ”längre perspektiv”. Tanken förs till Keynes klassiska sentens att ”i det mycket långa loppet är vi alla döda”.
Kanske blir det som vid folkomröstningen om kärnkraft 1980 där den långsiktiga avvecklingen föregicks av en massiv utbyggnad. Sverige har 2008 mer kärnkraft än på folkomröstningsdagen.
Svenska banker, de fyra stora dominerar, har haft goda år med försumbara kreditförluster och höga vinster. Nu blir terrängen mer obekant och regeringens väldiga garantiprogram på 1500 miljarder vittnar om osäkerheten.
Förutom den betydande utlåningen av Swedbank och SEB i Baltikum kan företag i Norden få problem vilket slår tillbaka mot kreditgivarna. Med en världskonjunktur som pekar rakt neråt kan många hamna i beråd.
Finanskrisen håller på att bli en allmän kris och även då förtjänar Keynes tankar att pånyttfödas. Han förkastade den klassiska ekonomiska tesen att utbudet skapar sin egen efterfrågan. Hålls inte efterfrågan uppe blir det lågkonjunktur eller rentav depression, varnade Keynes.
