Varje höst presenterar Medlingsinstitutet den officiella lönestatistiken för föregående år. Presskonferenserna brukar hållas på Victory Hotel i Gamla stan. Vid varje plats ligger alltid en symbolisk guldpeng i choklad, som journalisterna snabbt mumsar i sig. Lika traditionsenligt är resultatet. Det diffar några tiondelar hit eller dit. Men måttet som visar att kvinnor får lägre lön än män med samma arbete ligger fast.

Förhållandet har i princip inte förändrats så långt tillbaka det finns jämförbar statistik, konstaterar Medlingsinstitutets statistiker. Det vill säga sedan 1992.

Slutsatserna är också tämligen oföränderliga. Den mest avgörande faktorn för kvinnors löneläge är yrkesvalet. De envisas med att söka sig till exempelvis vården. Trots den feminina varianten av den järnhårda lönelagen: Ju större andel kvinnor, desto lägre lön.

Okej, så smarta kvinnor ska söka sig till mansdominerade yrken och helst i den privata sektorn, där lönespridningen är större. Problemet är bara att det finns en hake. Just det, lönegapet är som bredast där.

Bland nyexaminerade jurister, systemvetare, personalvetare och samhällsvetare tjänar männen i snitt 2600 kronor mer i månaden än kvinnorna. Trots lika kvalificerade arbetsuppgifter. Detta enligt Juseks undersökning som gäller våren 2009. Förklaringen är inte att kvinnor är sämre på att löneförhandla. Tvärtom är det enligt Jusek fler kvinnor än män som ställer lönekrav vid första anställningen.

Men inte kan det vara så att seriösa arbetsgivare går efter den så kallade ”snoppfaktorn”, som TT i förra veckan dristade sig att kalla det?

Frågan om hur den vinnande lönestrategin för kvinnor ser ut väntar hur som helst fortfarande på ett svar.