En lösning så fiffig att till och med Krugman hyllar

Hade det inte varit för att smeknamnet Super-Mario börjar kännas slitet, hade nog var och varannan tidning avbildat ECB-chefen Mario Draghi med slängkappa idag. Sedan italienaren tog över rodret på den europeiska centralbanken i november, har hyllningarna varit nästan konstanta. Två snabba räntesänkningar efter varandra gjorde intryck – och som grädde på moset, ECB:s beslut att ge 3-åriga krediter till eurozonens banker till en ränta på 1 procent.

En konstruktion så fiffig att den hyllats av självaste Paul Krugman som säger sig vara väldigt imponerad av Draghi. På en paneldiskussion på fredagen sade den legendariske nobelpristagaren inför nickande åskådare att italienaren först upprätthåller sin föregångares mantra om att ECB inte får lov att köpa statsobligationer på samma direkta sätt som amerikanska Federal Reserve:

– Och sedan vänder han sig om och lånar ut enorma pengar direkt till bankerna, så att de kan köpa statspapper istället, sade Paul Krugman.

Dagens utlåning från ECB var dessutom betydligt större än den första omgången i december. Då lånade 523 banker sammanlagt 489 miljarder euro. Den här gången var det 800 europeiska banker som tog 3-åriga krediter till ett värde av 529,5 miljarder kronor. Men så hade Mario Draghi också gjort sitt bästa för att övertyga bankerna om att utnyttja tillfället.

– Det finns inget stigma kopplat till de här lånen, sade han på centralbankens presskonferens i februari.

Tanken är alltså att bankerna får låna till 1 procents ränta, så att de i sin tur kan köpa exempelvis italienska och spanska statsobligationer. En ökad efterfrågan på statspapper driver då ner räntan och det blir billigare för krisländerna att finansiera sina statsskulder. Bankerna ska även kunna öka sin utlåning till varandra och till företag, och på sätt öka likviditeten i systemet.

Även de svenska bankerna har med sina kontor i euroländer som Estland och Finland, tillgång till ECB:s billiga krediter. Men här valde samtliga banker att avstå, trots att finansminister Anders Borg uppmanade bankerna i en intervju med SvD Näringsliv, att allvarligt överväga lånen. Anledningen är att de svenska bankerna är rädda för just det stigma som Mario Draghi försökte prata bort.

Det finns kritiker som menar att ECB:s två lånerundor bara skjuter fram problemen. När räntan på statsobligationer sänks, blir inte kravet på reformer lika tydligt. Kreditvärderingsinstitutet Fitch skrev dessutom i en analys på tisdagen att de billiga krediterna förlänger ett oundvikligt scenario – att de lägst rankade bankerna går i konkurs. Samtidigt medgav Fitch att det var lånen i december som statbiliserade de europeiska finansmarknaderna och fick något av förtroendet att återvända. Något som vi sett i de stigande börskurserna över hela kontinenten.

Men med dagens krediter avklarade är det nu en annan fråga som kvarstår. Den om hur Tyskland ska ställa sig inför kravet om att öka den så kallade brandväggen kring eurozonen. Det ordet brandvägg syftar på är den krisfond, ESM, som ska träda i kraft i sommar och som är tänkt att innehålla 500 miljarder euro. Pengar som ska användas till att rädda krisande länder. Problemet är att den inte anses räcka till, och förslaget är därför att man ska slå ihop ESM med de 250 miljarder av outnyttjade krediter som finns kvar i den tillfälliga fonden EFSF. Det här var ett krav som bland annat ställdes av G20-länderna vid deras möte i helgen. De vill att Europa ska trappa upp det egna räddningsarbetet, innan de eventuellt går med på att betala in mer pengar till den internationella valutafonden IMF, som också behöver utökas i krisens spår.

Nyckeln här är Tyskland, som står för större delen av kostnaden för såväl ESM som EFSF. Förbundskansler Angela Merkel kämpar med näbbar och klor mot att öka på den tyska notan för eurokrisen. Nästa år är det val i landet, och Merkel är rädd för hur de tyska väljarna i så fall skulle reagera.

Därför blir det heller inget extra toppmöte för euroländernas ledare efter det ordinarie mötet i morgon som först planerat. Tanken var att det uteslutande skulle handla om brandväggen, men Angela Merkel har sagt nej. Och hon är van vid att få som hon vill.