Han hade humor, Maths O Sundqvist. Vintern 2009 hade jag och den samlade presskåren i månader sökt honom för en intervju. Det fanns så många frågor efter den spektakulära kraschen i Carnegie, som till stor del berodde på investmentbankens utlåning till just jämtlänningen.
Jag bestämde mig för att knacka på dörren till alla hans kända adresser: takvåningen i Stockholm, Högfors slott i Häggenås, kontoret inne i Östersund, villan i Österåsen. På det sista stället lämnade jag ett visitkort ”Ring mig!”.
Ett par dagar senare ringde plötsligt mobilen. Det var Maths O, som såklart spelade ovetande om alla förfrågningar: ”Nejmen, det var synd att jag inte var hemma så att jag fick bjuda på en kaffe.”
Den där kaffekoppen blev ett stående skämt. När jag några månader senare träffade honom i en tv-studio förnyade han sin inbjudan. Glimten i ögat, en räv bakom varje öra. Den gången såg han dock nedslagen ut eftersom han just hade blivit kallad ”psyksjuk” av en statlig tjänsteman. Men så sken han upp i ett brett leende.
– Du kan alltså inte lita på ett ord jag säger.
Maths O Sundqvists affärssinne och driv förde honom till många branscher. Han var överallt. Norrlands största fastighetsägare, under en tid storägare i Länstidningen, stolt innehavare av travhästar. Att han ville in i finrummet visade de stora köpen A-aktier i Industrivärden.
Men i Stockholms finanselit blev han aldrig riktigt accepterad. Det var många vad-var-det-jag-sade som hördes när hans spektakulära fall bevisade hur riskabelt det är med hög belåning. Det blev aldrig någon chans till comeback för Maths O Sundqvist. Och det blev ingen fika i Österåsen.
