Det tillfälliga tältet vid Berzelii Park fungerar som garderob för den jämna ström av nyfikna som letat sig till Bukowskis en vanlig novembereftermiddag, några dagar före den internationella höstauktionen.

I entrén tronar ett barockbord från Ulriksdals slott, daterat år 1696, och märkt med drottning Hedvig Eleonoras namnchiffer.

–Det här är auktionens primadonna*, berättar intendent Henrik Åberg som leder en öppen specialvisning om konsthantverk i de överdådigt möblerade lokalerna.

Trots kristider, eller kanske just på grund av, lockar auktionshusen många nyfikna till visningarna. Men det är en orolig marknad och konstkännare räknar med en sättning framöver. Medan aktier och fastigheter rör sig ned överlag är det spretigare på konstmarknaden, där en del går upp och en del ned.

Samma dag som den amerikanska storbanken Lehman Brothers kollapsade i september provocerade den brittiske konstnären Damien Hirst marknaden och satte nytt auktionsrekord: utan mellanhänder sålde han 200 nya verk på Sotheby´s för motsvarande 1,35 miljarder kronor.

I SVT:s program Kobra kunde tittarna följa hur den svenske konstsamlaren Jan Eric Löwenadler i sin lägenhet på Narvavägen, via telefon, ropade hem ett kranium och ett skelett för flera miljoner kronor.

–Samtidigt som jag antagligen förlorar pengar på Lehman Brothers konkurs tröstar jag mig med att köpa verk av Hirst, vilket är fullkomligt ologiskt, konstaterade han.

Jan Eric Löwenadler berättar för SvD att hans konstintresse blivit större i takt med att det har gett mer pengar, och att han tycker mer om sina konstverk om de går upp i pris.

Sedan den uppmärksammade Hirstauktionen har finanskrisen snabbt spridit sig även till konstmarknaden. De senaste årens kraftiga uppgång är bruten och enligt konstsajten Artprice är det nu första gången sedan 1990 som priserna faller.

Jämfört med i början av året sjönk det genomsnittliga priset på officiellt såld konst under oktober med närmare 15 procent. Konstköparna har blivit försiktigare och går strikt på kvalitet.

Trots osäkerheten på marknaden är Jan Eric Löwenadler nöjd med sina Hirstverk.

–Jag har inte ångrat mig, och tror inte jag kommer att göra det även om det var dyrt. Hirst är långt ifrån en favorit och egentligen driver han med hela konstvärlden.

Ett antal faktorer har bidragit till de senaste årens enorma prisuppgångar på den internationella konstmarknaden. Från att ha varit något som främst rika familjer ägnade sig åt har konsthandeln de senaste åren förvandlats till något av en folkrörelse.

Samtidigt som allt fler ser konst som ett sätt att sprida riskerna i sitt sparande har också nyrika ryssar, indier och kineser drivit upp värdet.

Priserna på konst och antikviteter beror mycket på den rådande trenden men också på större smakförändringar. Ett exempel är de många kineser som kommer till Europa för att köpa tillbaka kinesiskt porslin och konsthantverk.

–Föremål vi tidigare fnös åt och knappt tog in på kvalitetsauktionerna har idag stigit åtskilligt i värde. Den nya och köpstarka kinesiska publiken har under senare år drivit upp priserna rejält på sitt kulturarv. Som exempel sålde vi i våras en vas som steg från utropets 60 000 kronor till slutprisets 1,6 miljoner konor, säger Knut Knutson, ägare av Uppsala Auktionskammare.

Den viktigaste förändringen är att det som marknaden tidigare betalade bra för, till exempel kinesiskt kompaniporslin gjort för den europeiska marknaden, numera inte faller de kinesiska köparna i smaken och därför har gått ned betydligt i värde. I stället efterfrågas ”Chinese-taste”, det vill säga föremål tillverkade i Kina för den inhemska marknaden.

–Högst skattade är de objekt som är av kejserlig kvalité där märkning och tillverkningstid överensstämmer. Ett varningens finger bör dock höjas. På grund av många förfalskningar har noggrann expertisering samt föremålens proveniens och bakgrund blivit allt viktigare för en hög prisbild.

Vid Stureparken i Stockholm har de oberoende konstrådgivarna Lisa Ivemark och Robert Müller-Brunotte sitt kontor. Eftersom det är stambyte i fastigheten föredrar de att träffas på Lydmar hotell, intill Nationalmuseum, där det pågår en utställning med den prisbelönte nyhetsfotografen James Nachtway.

–Vi träffar ofta våra kunder i den här typen av miljöer där konsten är närvarande, säger Lisa Ivemark.

De upplever att många som är osäkra på börsen, både privatpersoner och företag, är intresserade av råd för att i stället satsa på konst.

–Många ser konst som något värdebeständigt som man också kan njuta av.

För många välbärgade människor är konst ett sätt att köpa sig status, på samma sätt som en villa i exklusiva områden. Vid förra sekelskiftet var det ett tecken på framgång att ha en målning signerad Anders Zorn i salongen. Zorntavlor av hög kvalitet har stått sig i pris, medan andra som motsvarade en liten herrgård på den tiden i dag kanske inte är värda mer än ett par hundra tusen kronor.

–Att köpa konst av prestigeskäl är ett fenomen som alltid funnits, men absolut inget vi rekommenderar, säger Lisa Ivemark.

Hon säger att Damien Hirst på sätt och vis är ett slags motsvarighet till Zorn. Det var förmodligen också en anledning till att auktionen gick så bra trots att finanskrisen hettade till just då. Även om marknaden blir försiktigare tror hon inte att luften kommer att gå ur helt.

–De som köper konst har blivit kunnigare. Att samla konst har blivit en livsstil där man förutom att läsa om konst även går på vernissage och mässor vilket också ger ett socialt sammanhang.

Bland deras egna favoriter i den svenska samtidskonsten är Cecilia Edefalk, Dan Wolgers, Ann Edholm och Jacob Dahlgren. Videokonst, som många haft svårt att ta till sig, tror hon också att vi får se mer av framöver i form av bland andra Annika Larsson och Nathalie Djurberg.

–Konst från 1960-, 70- och 80-talen känns också intressant prismässigt, säger Lisa Ivemark.

Tidigare lågkonjunkturer har drabbat auktionsbranschen olika. 1990-talets finanskris var ett hårt slag, då en stor del av konsten till skillnad från nu var belånad, medan IT-kraschen i början av 2000-talet gick nästan spårlöst förbi. Enligt de svenska auktionshusen har tidigare konjunktursvängningar bara drabbat marknaden för ”fine art” marginellt.

Även om experterna brukar avråda från att köpa konst enbart som en investering så kan konstverk vara en bra tillflyktsort när börserna skakar.

Konstindexet Mei Moses jämför priserna på över 12 000 föremål som har sålts på auktion mer än en gång med det breda amerikanska aktieindexet S&P 500. Indexet som har skapats av två konstprofessorer i New York, visar att konstmarknaden inte alltid följer aktiemarknaden.

Mätt över de senaste tio åren har Mei Moses haft en betydligt bättre utveckling, och framför allt under de senaste fem åren.

Robert Müller-Brunotte anser att den bästa utgångspunkten är att verkligen tycka om verket och sedan låta en eventuell värdestegring komma som en bonus.

–När du investerar i konst ska du vara emotionell vilket du inte bör vara när du investerar i aktier, säger han.

Lär man sig dessutom att investera i kvalitet är risken för prisnedgångar inte särskilt dramatisk.

På frågan om vad som är kvalitet säger Bukowskis konstexpert Anna-Karin Pusic att det ska vara ett av konstnärens representativa konstverk.

–Självklart ska måleriet vara skickligt utfört, men viktigt är också att motivet är både dekorativt och attraktivt, något som ät lätt att tycka om, säger hon.

–Det är lättare att sälja en målning av en flicka med rött parasoll än en gammal farbror. Liljefors räv håller säkert 50 år till. På 70-talet var det populärt med motiv med kor i landskap. Det är det däremot få som efterfrågar i dag.

Ett genuint intresse är tillsammans med kunskap ett par av de bästa råden för att kunna få avkastning, oavsett vilket slags investering det gäller.

Nicholas Anderson, ekonomisk rådgivare och senior vice president på Svensk Exportkredit i Finland tycker man är farligt ute när konsten framställs som en investering eftersom man aldrig kan veta vad ett verk kommer att kosta.

–Om du säljer verket genom ett galleri eller en auktionsfirma måste du betala 15-20 procent i kommission. Det innebär att verket måste öka ganska rejält i värde för att du ska få tillbaka pengarna.

Även om konst bör ses som en långsiktig investering tycker han inte att det lämpar sig särskilt bra som pensionssparande.

–Som pensionär har jag ju mer tid att njuta av konsten på väggen. Då vill åtminstone inte jag sitta och titta på en tom vägg, säger han.

(*Hedvig Eleonoras barockbord steg från utropspriset 100 000 kronor till 390 000 kronor.)