De sitter på en lite sliten bänk utanför skolans huvudentré. Hugo Liljeström och Philip Rosén går tredje året på elprogrammet på Cybergymnasiet i Stockholm. Här får eleverna, liksom på många andra skolor i landet, varsin bärbar dator. Enligt Philip Rosén används de mest till att spela på, i alla fall på elprogrammet.

Själva fick Hugo och Philip inga datorer. Det började man med först förra året. När de valde skola var det i stället reklamen som fällde avgörandet.

–Det var lätt den hårda marknadsföringen som gjorde det. Namnet fanns ju på bussar överallt. Och på gymnasiemässan hade Cybergymnasiet den största montern på hela stället och så frisörtjejer som gjorde reklam för skolan, säger Hugo Liljeström med ett leende.

Att eleverna är hårdvaluta på skolmarknaden råder det ingen tvekan om, enligt Hugo.

–Det uppenbart att eleverna betyder pengar för skolan. De tog in i princip alla som sökte elprogrammet. Visst, de tjänar pengar på kort sikt på att göra så. Men i längden sänker de skolans rykte, säger han.

När friskolereformen genomfördes 1992 argumenterades det för ökad valfrihet, pedagogisk mångfald och småskalighet med föräldra- och lärarkooperativ som vanliga inslag. Men SvD Näringslivs granskning av gymnasiemarknaden visar att verkligheten blivit en helt annan. Antalet gymnasieskolor har visserligen ökat med 60 procent på 15 år. Men resultatet är en kraftig överetablering – och hälften av friskolorna ägs av de sex största koncernerna.

I kampen om det krympande elevunderlaget satsar skolorna också allt mer av skolpengen på marknadsföring. Och för att fylla de tomma stolarna erbjuds elever allt från bärbara datorer till utlandsresor och kontanter.

Enligt Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesperson Ibrahim Baylan är det hög tid att man reagerar från politiskt håll.

–Vi har i flera år varnat för att det här ska ske. Det är en väldigt olycklig utveckling och det krävs en skärpning av reglerna, säger han.

För 17-årige Albin Åkerman på S.t Eriks gymnasium var det också just den komplexa ägarbilden och vad han såg som skolornas osäkra framtid som gjorde att han valde ett kommunalt alternativ.

–Man orkar inte luska fram ekonomiska rapporter från alla skolor. Och den typen av informationsbombning som skolorna sysslar med är inget att lita på. Jag ville inte riskera att hamna på en skola som drivs med kortsiktigt vinstintresse eller som kan gå i konkurs.

Kanske är situationen ändå på väg att förbättras. Senast den 1 november ska Friskoleutredningen, där alla riksdagspartier finns representerade, presentera sina förslag på förändringar. Förslagen kommer troligtvis fokusera på ägarfrågan – och särskilt riskkapitalbolagens roll.

–Utredningen har tillsats just med anledning av den förändring av ägarbilden vi har sett de senaste åren. Man får akta sig för att säga att det är fel med stora koncerner, men problem uppstår när de ägs av kortsiktiga intressen, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Mest troligt är att vi får begränsningar i möjligheterna att överlåta tillstånd att driva friskolor. Såväl Folkpartiet som Socialdemokraterna har tidigare föreslagit att en ägare måste driva sin skola i minst tio år.

Men när det gäller överetableringen av gymnasieskolor, med en förväntad konkursvåg som effekt när elevunderlaget rasar, ser i alla fall Jan Björklund inte att något behöver göras. Samma inställning har han till skolornas kraftigt ökade reklambudgetar. Och när det gäller knepen för att attrahera elever ser han inte att ett tuffare regelverk är någon lösning.

–Det finns inslag i marknadsföringen som är direkt olämpliga. Men det är omöjligt att reglera med tuffare regler. Man får föra en etisk diskussion med organisationerna, säger han.

Jan Björklund instämmer ändå i att dagens gymnasiemarknad är långt från den man strävade efter när friskolereformen genomfördes. Samtidigt menar han att han själv inte är ansvarig för den utveckling som skett.

Det är inte jag som har styrt hur marknaden har utvecklats, det har elever och föräldrar gjort genom sina val. Jag styr över lagstiftningen, och den fungerar i huvudsak väl i dagsläget, säger han.

Att det skulle fungera väl är dock något som Ibrahim Baylan(S) kraftigt ifrågasätter.

–Jag har svårt att se vad det är Björklund är nöjd med. Jag kan i alla fall inte påstå att jag är nöjd när jag ser att vi håller på att tappa kontroll över skolsystemet. Det är väldigt mycket som är på väg åt fel håll, det finns alldeles för många skolor och det är eleverna som drabbas. Att då ha en utbildningsminister som är nöjd, det bådar verkligen inte gott för framtiden.