Uppemot 70000 personer riskerar att bli kvar i arbetslöshet när nuvarande kris blåst över, skriver Konjunkturinstitutet (KI) i sin senaste prognos. Dessutom kommer ekonomin att fungera sämre under överskådlig tid och KI spår att Bruttonationalprodukten (BNP) blir 3 procentenheter lägre än den skulle ha varit om inte krisen slagit till. 3 procentenheter av BNP motsvarar cirka 100 miljarder kronor lägre produktion av varor och tjänster som ett resultat av den finansiella krisen och lågkonjunkturen.

Kostnaden för arbetsmarknadsområdet i statsbudgeten har nästan fördubblats och ligger idag på uppåt 90 miljarder kronor (i en budget som omfattar utgifter på cirka 800 miljarder kronor). Det är svårt att ta fram hur stor del av dessa pengar som gäller ungdomsarbetslösheten eftersom det märkligt nog inte finns någon bra sammanställning. Men en sak är klar – det rör sig om stora summor.

Och antalet personer i arbetslöshet har ökat rejält senaste året, inte minst har ungdomsarbetslösheten stigit. En del stämplar och är inte inne i någon åtgärd, andra går i olika arbetsmarknadspolitiska program eller har fått en coach av arbetsförmedlingen. Studier från 90-talskrisen visar att unga människor som inte kommer in på arbetsmarknaden efter gymnasiet – för att de har en avbruten utbildning eller råkar komma ut under en lågkonjunktur – får problem många år framåt, något som förstås sätter ekonomiska spår i samhället.

Den som har varit arbetslös har större sannolikhet att återigen bli arbetslös jämfört med de som inte varit det. Tio är efteråt kan skillnaden fortfarande vara stor mellan grupperna. En person som blir arbetslös och bidragsberoende i 20-årsåldern löper sex till sju gånger större risk att bli det senare i livet, visar andra undersökningar.

Ungdomar är ofta arbetslösa, men perioderna är korta och snart har de fasta jobb. Så ser forskarna på saken. En 55-årig man har större svårigheter att komma tillbaka i jobb – inte minst för att han är bunden vid en viss bransch och en viss geografisk ort. Av de yngre är det främst personer med låg eller avbruten grundutbildning som är i farozonen. De är inte attraktiva på arbetsmarknaden, de hinner inte få tillräckligt med arbetslivserfarenhet innan vikariatet tar slut och de ska söka nya jobb.

Om arbetsgivaren använder principen sist in, först ut är det unga som åker ut först, speciellt om de inte har några specialkunskaper som kan få arbetsgivaren att begära undantag för dem på turordningslistan.

Och oron idag gäller framför allt unga människor som inte får fäste på arbetsmarknaden – inte främst för att det är ont om jobb utan för att de varken har utbildning eller erfarenhet som gör dem konkurrenskraftiga.

I väntan på att konjunkturen vänder och att efterfrågan på arbetskraft stiger är utbildning och arbetsplatspraktik det bästa som dessa unga människor kan skaffa sig.

För landet i stort har det inte så stor betydelse eftersom det alltid kommer att finnas olika former av arbetslöshet. Men för varje enskild individ är det viktigt att komma in på arbetsmarknaden. Det avgör både lönenivån för lång tid framåt och minskar risken för nya arbetslöshetsperioder.