Världsekonomin är minst sagt orolig just nu. Förvärrad skuldkris i Europa, dåliga amerikanska tillväxt- och sysselsättningssiffror under våren följt av ett sänkt kreditbetyg för USA påverkar inte bara de direkt drabbade länderna, det får konsekvenser för oss alla.

Men för vissa har det ekonomiska tumultet en akut, livsavgörande betydelse. Det handlar om de 12 miljoner människor som riskerar att dö av svält på Afrikas horn.

Definitionen för svält är minst sagt obehaglig.

37 procent av barnen i området är akut undernärda. För att de inte ska gå samma öde till mötes som de 29000 barn som enligt amerikanska beräkningar redan mist sina liv i svältkatastrofen behöver de hjälp.

I förra veckan svältklassade FN ytterligare tre områden i Somalia. Det innebär att fem områden, sammantaget hela södra Somalia, är svältdrabbat. I övriga Somalia och i Etiopien, Kenya, Eritrea och Djibouti råder svår undernäring.

Definitionen för svält är minst sagt obehaglig. En sådan klassning får ett område först när mer än en tredjedel av befolkningen är akut undernärd eller när fler än två personer på 10000 dör av hunger varje dag.

De här människornas framtid hänger på en skör tråd, en tråd som består helt av omvärldens uppmärksamhet och omtanke. Utan bistånd och gåvor är de förlorade. Pengarna hade precis börjat strömma in till de olika hjälporganisationerna, Rädda barnen har samlat in omkring 2,5 miljoner kronor, Svenska kyrkan 1 miljon, Unicef, Röda korset och Rädda barnen har tillsammans med TV4 fått ihop 4,6 miljoner kronor, Läkare utan gränser har tillsammans med Aftonbladet fått ihop 6,5 miljoner.

Så kom börskaoset. Världens strålkastare riktades om, bort från Afrika och svält, mot USA och Europa, mot börsras och marknadsoro.

Med finanskrisen färskt i minne är det fullt förståeligt att oron i världsekonomin får stor uppmärksamhet. Men vi får inte låta det överskugga de mest behövande. Det överlever de inte.