Ekonomerna om Borgs krishantering

Anders Borgs stora förtjänst är egentligen att han inte gjort några fel under finanskrisen, det är samtliga ekonomer vi intervjuat överens om. Det är en bedrift i sig, eftersom möjligheterna till felsteg var många.

När finanskrisen slog till hösten 2008, stod hela den ekonomisk-politiska maktapparaten redo med exceptionella åtgärder.

Riksbanken sänkte på kort tid räntan från 4,75 procent till 0,25 procent, och försåg hela det finansiella systemet med hundratals miljarder kronor. Riksgälden försåg marknaden med statsskuldsväxlar för hundratals miljarder, samtidigt som man tog över den kraschade investmentbanken Carnegie. Regeringen införde ett garantiprogram för de svenska bankerna på 1500 miljarder kronor, man fortsatte sänkningen av inkomstskatterna med ett tredje och fjärde jobbskatteavdrag för att stimulera den inhemska konsumtionen. Dessutom stödde man fordonsindustrin och införde rot-avdraget för att stimulera byggsektorn.

Ola Pettersson på LO är ändå inte imponerad.

– Anders Borg har bara gjort samma sak som alla andra EU-länder. Det är i princip samma åtgärder överallt. Man kan tala om en europeisk insats, även om Borg gärna slår sig själv för bröstet.

En stor del av rekordtillväxten beror på att fallet under finanskrisen var så djupt. Efterfrågan från utlandet näst intill upphörde i många branscher, vilket slog hårt mot ett exportberoende land som Sverige. När återhämtningen sedan kom gick den desto snabbare, eftersom många av våra exportvaror tillhör den kategori företagen investerar i först vid en konjunkturuppgång. Här är regeringens inflytande minimalt.

– Helt avgörande är efterfrågan i utlandet, den kan inte regeringen göra så mycket åt. Dessutom flyter valutan fritt och det kan inte heller regeringen påverka, säger Mauro Gozzo, chefekonom på Exportrådet, och anspelar på att kronan periodvis varit väldigt svag, vilket gjort svenska varor billiga i utlandet.
Däremot har Anders Borg och regeringens åtgärder sett till att hålla efterfrågan uppe inom landet, med sina skattesänkningar och stimulanser. Något OECD menar är en stor del av förklaringen.

– Svensk ekonomi har vuxit med 8 procent sen bottenläget. Hälften av den tillväxten kommer från privata investeringar och privat konsumtion, som regeringen har understött med sina åtgärder, säger Luke Willard på OECD.

– Den som hade jobbet kvar märkte egentligen bara positiva saker av krisen, med lägre ränteutgifter, lägre skatter och mer pengar i plånboken, säger nationalekonomen Andreas Bergh. Han pekar på att delar av landet drabbades hårdare än andra, exempelvis Västra Götalandsregionen med sin fordonsindustri.

– I Stockholm märktes inget alls – tvärtom, säger Andreas Bergh. I huvudstaden fortsatte istället bostadspriserna uppåt, eftersom det var billigare än någonsin att låna. Att många hushåll fick flera tiotusentals kronor mer i plånboken om året, gjorde även att förtroendet för Anders Borg och hans sätt att hantera krisen stärktes. John Hassler på Stockholms universitet drar paralleller till 90-talet.

– Den här gången litade folk på att det skulle blåsa över snabbt. Trygghetssystemen fungerade, så såg det inte ut på 90-talet då man var orolig för att systemet skulle barka åt fanders, säger John Hassler.
MVG – men med förbehåll