Wonna Iwona de Jongs liv skulle kunna beskrivas som en saga. Hon är den studiebegåvade flickan som på en stipendieresa till Sovjetunionen säljer de vackra polska kläder hon har i resväskan, och istället köper ryskt guld som är eftertraktat i Polen. Ett par handelsresor senare är hon en av få tonåringar med egen bil i sitt kommunistiska hemland, och hon sätter ett nytt mål – hon ska till Sverige. Så småningom landar hon i Rinkeby.

Det är på smattrande höga klackar Wonna I de Jong nästan 30 år senare tar emot i sin nyrenoverade Djursholmsvilla. Alla som tittade på Kanal 5:s program ”Den hemlige miljonären” där Wonna medverkar i ett avsnitt, har sett femvåningshuset och den mäktiga kristallkrona i miljonklassen som husets härskarinna stolt visar upp. Vi sitter i köket. Utsikten över havet och villorna, som utgör vad som ständigt benämns ”Sveriges rikaste förort”, är imponerande, men Wonna I de Jong är bekymrad. De senaste veckorna har varit hysteriska, med journalister som oannonserat ringer på dörren såväl hemma hos henne som hos hennes son. I kvällstidningarna har hon utmålats som en kärlekshungrig kvinna på desperat jakt efter en man, och hon har anklagats för att låta sina hyresgäster bo i mögel. Hon säger att hon inte varit beredd på uppmärksamheten, och att hon hädanefter kommer vara mer försiktig i sin kontakt med journalister.

- Att synas i media är inte alltid så bra, men anledningen att jag ställt upp i TV är att jag vill vara en förebild. Jag är kvinna, invandrare och jag är framgångsrik. Jag vill inspirera andra, säger Wonna I de Jong, och det går inte annat än att hålla med att hon har lyckats. Efter att ha bott några år i Amsterdam kom hon tillbaka till Sverige vid millennieskiftet. Hon började då bygga upp vad som idag är ett miljardimperium, med hyreshus i olika miljonprogram i flera olika förorter.

Den här intervjun gjordes innan hon anklagades för att vara en skräckens hyresvärdinna på löpsedlar över hela landet, och Wonna I de Jong ser riktigt stolt ut när hon pratar om sina fastigheter. Hon berättar att hon vill vara en värdinna med guldkant, och att hon vill skapa gemenskap bland de olika invandrargrupperna i hennes områden. Samtidigt levererar hon den ena drapan efter den andra om hur svensk integrationspolitik har misslyckats och att det måste ställas högre krav på invandrare för att de ska bli en del av det svenska samhället på riktigt.

Så vad är det då som driver Wonna I de Jong att investera i just den typ av förort som hon själv först kom till som nyanländ i Sverige? När jag frågar om det är revanschlusta nickar hon och svarar ett kort ”absolut”. Hon säger själv att miljonprogrammen var nedgångna, och betydligt billigare att köpa än prestigefastigheter inne i stan. Hon såg möjlighet att förädla och förbättra bostadsmiljöer i ett mångkulturellt område. Dessutom hade hon insett att det var för slitigt att driva de teknik- och videobutiker som hon hade gjort innan tiden i Nederländerna. Fastigheter ger stabilitet och kan trygga ålderdomen.

Döm då vår förvåning när Wonna glatt berättar att hon äger allt själv. Hela innehavet ligger i en enskild firma, en bolagsform som oftast används av frilansare av olika slag, eller andra mindre verksamheter. Bolagets ekonomi är sammankopplad med den egna, man är personligen ansvarig vid en eventuell konkurs, och möjligheten att göra avdrag är mer begränsade än med aktiebolag.

- Det finns både fördelar och nackdelar med att inte ha ett aktiebolag. Men jag gillar kontrollen det ger över min egen ekonomi, även om jag betalar ett par miljoner i skatt om året, säger Wonna I de Jong och lägger till att hon säkert varit ännu rikare om hon börsnoterat bolaget, men att hon då riskerar att förlora kontrollen. ”Det skulle sitta en massa gubbar i styrelsen, och en dag är man plötsligt utmanövrerad.” Nej, då klarar hon sig hellre själv, men hon tycker att kvinnor måste bli bättre på att hjälpa varandra.

- Om en man faller får han ändå en styrelsepost någonstans. Det är tuffare för oss kvinnor, faller vi är det ingen som vill ha oss. Det är därför jag gör det här ensam med min familj.