Lehman Brothers var universums kungar tillsammans med de andra investmentbankerna (Goldman Sachs, Morgan Stanley, Bear Stearns, och Merrill Lynch). Inom några månader skulle alla vara ur spel.

Ingen trodde att amerikanska regeringen och centralbanken (Fed) skulle låta Lehman Brothers gå omkull. Men så blev det. De styrande i USA ansåg inte att Lehman var för stor för att gå i konkurs (”too big to fail”).

När Lehman Brothers föll så störtade ett helt finansiellt system samman. Förgiftat av finansiella instrument, uppfunna mestadels i USA, men utskickat i det globala finansiella systemet där de gjorde enorm skada.

Medan USA slogs mot talibaner och förde krig mot terrorismen höll den inhemska finanssektorn på att sänka hela nationen.

Det mest kända förstörelsevapnet var subprimelån. Goda lån hade blandats med sämre lån – främst till folk som inte hade tillräckligt höga inkomster för att kunna betala dem.

När de goda lånen blandats med sämre fick de ändå höga kreditbetyg, det såg kreditvärderingsinstituten till. Alla var nöjda så länge som det gick att sälja lånen vidare. Som vilket pyramidspel som helst.

Till slut började hela skapelsen att vackla – det var ett korthus. Många gjorde stora pengar. Men till slut satt förlorarna med Svarte Petter.

”The sky is the limit”, ropade alla finansmän och finanskvinnor innan de störtade ned i avgrunden. Många av dem hann undan med groteska bonusar och löner som enbart är drömmar för oss andra.

Det allvarliga som hände 15 september 2008 var inte att Lehman Brothers gick omkull, det allvarliga var inte att förlusterna för banker och långivare var gigantiska.

Det allvarliga var att förtroendet på finansmarknaden försvann. Om man inte kan lita på att Lehman Brothers håller sig på benen, om man inte kan lita på kreditbetygen på olika finansiella instrument – vad ska man då lita på?

Plötsligt sökte alla placerare att ta sig ur riskabla investeringar, plötsligt ville alla ha säkra placeringar. Även i lilla Sverige märktes oron. Efterfrågan på säkra statspapper, i form av tremånaders statsskuldväxlar, blev så stor att handeln tillfälligt fick stänga.

Sedan fick Riksgälden och Riksbanken arbeta intensivt för att förse marknaden med statsobligationer och likvida medel.

Ute i stora världen var regeringar och centralbanker upptagna med att ge konstgjord andning till finansmarknaden. Plötsligt var det svårt att låna pengar eller att förnya lån.

Ska du köpa en lastbil behöver du ett lånelöfte från banken. Om du inte får det så blir det inga beställningar av lastbilar. Det märkte Scania och Volvo.

Lånegivare som lånade ut pengar på lång sikt hade själva finansierat sig via lån med kort löptid. När den marknaden försvann höll stora kreditgivare på att gå under.

Hösten 2008 var en pärs för västvärldens regeringar och centralbanker. Det finansiella systemet, som i slutändan ser till att du får ut pengar ur bankomaten, hade drabbats av infarkt.

Med gemensamma krafter räddades patienten men följdverkningarna blev mycket svåra. Efterfrågan i världsekonomin föll rejält, vilket betydde mindre handel och uppsägningar i främst tillverkningsindustrin.

Istället för att växa så krympte ländernas ekonomier. Exportberoende Sverige fick se sin ekonomi (bruttonationalprodukten) minska med över 5 procent. Det var värsta siffran sedan andra världskriget. Och så var det för många länder.

Arbetslösheten steg, industriproduktionen rasade, huspriser sjönk liksom aktiernas värde.

Effekterna var stora, en samman- räkning är omöjlig. I en rapport på ettårsdagen av Lehmankraschen uppskattade Internationella valutafonden priset till 10000 miljarder dollar för västvärldens stater. Sedan dess har man slutat räkna.

Numera fokuserar man på återhämtningen. Att konjunkturen är på väg upp ifrån det djupaste hålet sedan 1930-talet.

Alla åtgärder som regeringarna tvingades till har kostat stora summor. Budgetunderskotten har utvecklats till oacceptabla nivåer och spätt på ländernas statsskulder.

Det finns en betydande oro från den finansmarknad som numera fungerar hyfsat att vissa länder inte klarar sin ekonomi. Vårens Gerklandskris är ett bevis på det.

För att låna ut pengar till vissa länder i södra Europa kräver marknaden höga räntor, så höga att det spekulerats i om euron skulle klara anstormningen.

När den stormen blåste över riktades sökarljuset mot USA:s ekonomi som började tappa fart. Risken för en ny nedgång fick marknader världen runt att dra efter andan.

Nedgången i ekonomin är långt ifrån återhämtad, finansmarknaden är ännu inte frisk och stora budgetunderskott och statsskulder betyder att vi får leva med följderna av finanskrisen många år än.

–Det är en ryggsäck vi fått med oss, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist. Så länge den höga skuldsättningen är kvar har ekonomin ett nedsatt immunförsvar.