Det är tisdag förmiddag den sista januari 2012 och Anne Vadasz-Nilsson sitter vid telefonen och svarar i takt med att samtalen trillar in. De som ringer befinner sig 56 mil bort och har just genomfört Konkurrensverkets största gryningsräd någonsin, störst i förhållande till hur många anställda från verket som har deltagit i razzian.

Åtta byggföretag i Jämtland misstänks för att ha samordnat anbud vid upphandlingar genomförda av Östersunds kommun. En dryg vecka efter tillslaget utgör kopior av hårddiskar, elektronisk dokumentation och travar med papper grunden i den utredning som nu ligger på Anne Vadasz-Nilssons bord och som ett antal utredare med största sannolikhet får arbeta med i flera månader framöver.

– Det är alltid spännande i början, sen kan det bli smutsigt och i längden blir det lätt enahanda när alla papper ska gås igenom, säger Anne Vadasz-Nilsson om arbetet som ibland slutar med att ärendet läggs ner, ibland med att böter delas ut och desto mer sällan till fällande dom i marknadsdomstolen.

Och hon borde veta vad hon talar om. Razzian i Östersund är långt ifrån det första tillslaget som hon har samordnat. Även om hon nu som tillförordnad generaldirektör oftast sitter på tryggt avstånd från att ta emot hotfulla anklagelser vid förundersökningar i fält så har hon erfarenhet även från det. Faktum är att karriären egentligen tog snurr efter det där första mötet med en kartell.

Hon hade inte varit anställd länge på Konkurrensverket när hon handplockades som förstärkning till en grupp utredare med uppgift att titta närmare på den så kallade asfaltkartellen. Det är mer än tio år sedan avslöjandet men utredningen är fortfarande den största rörande karteller och böter utdelades på sammanlagt en halv miljard kronor.

Sedan dess har hon gått från att vara handläggare till att vara avdelningschef och är numera ställföreträdande generaldirektör inom lagtillämpning på Konkurrensverket. Men medan Anne Vadasz-Nilsson har hunnit göra karriär som förkämpe för fri konkurrens har desto mindre förändrats i allmänhetens syn på byggbranschen. Skandaler som Göteborgshärvan och bygget av nationalarenan i Solna gör stämpeln som smutsig svår att tvätta bort.

– Det är ett misslyckande för branschen. Korruption är lite som att kissa i sängen, det blir varmt för stunden men i längden slår det tillbaka mot dig själv, säger hon.

Något misslyckande för myndigheten vill hon däremot inte tala om.

Konkurrensverket har som uppgift att arbeta för fri konkurrens inom privat och offentlig sektor, och har vid flera tillfällen under mer än tio års tid riktat blicken mot just byggbranschen. Ändå är tillslaget i Jämtland bland de första i verkligt stor skala.

– Kartellbildning handlar om ljusskygg verksamhet. För att göra ett tillslag behöver vi någon som sätter oss på spåren och för att få tillstånd från Tingsrätten krävs det att vi har mycket på fötterna. Annars riskerar det att bli en fiskeexpedition, säger hon.

Anne Vadasz-Nilsson har lätt för att tala om Konkurrensverkets arbete, även när det rör razzior och gryningsräder. Men när frågorna rör henne själv är svaren kortare. Hon sätter värde på att vara tillgänglig, framför allt via mejl, men ännu viktigare anser hon att det är att kunna skilja mellan jobb och privatliv.

Ett försök att tala om privatlivet flyter snabbt tillbaka till att handla om konkurrens inom olika branscher.

När hon får frågan om Konkurrensverket ska se över situationen inom elmarknaden skrattar hon högt. Sedan lutar hon sig tillbaka och lägger med handen en hårslinga prydligt bakom örat.

– Skulle vi göra det är det knappast något som jag skulle berätta för media, säger hon fortfarande leendes.

Munterheten får en förklaring några timmar senare när nyheten snabbt flimrar förbi om att EU-kommissionen gjort oanmälda inspektioner hos den nordiska elbörsen Nordpool och att Konkurrensverket i Sverige har hjälpt till vid tillslag.