Sedan den första Nexustelefonen, Nexus One, släpptes för snart två år sedan har Google firat varje större släpp av Android med en egen telefon som ska visa upp systemet från sin allra bästa sida. Nexus One togs fram i samarbete med HTC, men sedan dess är det Samsung som har varit samarbetspartner.

Tidigare varianter har gått tämligen obemärkt förbi utanför en ganska begränsad skara av fans, men Galaxy Nexus tillhör årets mest eftertraktade telefoner.

Kanske beror det på att årets uppdatering av Android är den största åtminstone sedan 1.5 kom våren 2009.

Framför allt innebär Ice Cream Sandwich (ICS) ett stort designlyft för Android. Mycket är nytt, från ikoner och inställningsmenyer ner till mindre detaljer som det nya typsnittet Roboto som ska se snyggare ut och vara lättare att läsa på högupplösta skärmar än tidigare.

Men i förhandsspekulationerna handlade det mesta om hur mycket snabbare användarupplevelsen skulle bli. Och visst, för första gången kan man tala om att det faktiskt flyter på riktigt bra när man flippar mellan hemskärmar och scrollar i listor på en Androidtelefon. Dessutom har man till stor del fått bort det gamla irritationsmomentet med små mikrofrysningar i appar och spel. Men helt perfekt är det inte och den riktigt kräsna kommer fortfarande att kunna hitta små korta hack.

Några av nyheterna i ICS är direkt hämtade från Android 3.0, som släpptes för att få ut någorlunda konkurrenskraftiga surfplattor så snabbt som möjligt. De fysiska knapparna under skärmen har ersatts av mjukvaruknappar i skärmens botten.

Tidigare har Googles Nexustelefoner tillhört de mest missförstådda på marknaden. De kallas för flaggskepp och ställs alltid sida vid sida med det absolut vassaste och populäraste.

Men Google har inte som ambition att konkurrera på det sättet. Nexustelefonerna är företagets referenstelefoner, som ska visa upp funktionerna i den senaste versionen av Android så bra som möjligt för konsumenter och fungera som smidiga utvecklingsverktyg för apputvecklare.

Det som skiljer ut Nexustelefonerna från tillverkarnas egna modeller är att de kör en helt ren version av Android. De flesta tillverkare använder Googles system som en teknisk grund som de lägger ett eget mjukvaruskal runt för att kunna erbjuda en ”egen” användarupplevelse. Samsung har Touchwiz, HTC har Sense och Motorola har Motoblur, för att nämna några.

En ”ren” telefon har en stor fördel – när Google släpper en ny version av Android kommer den ganska snabbt att komma till telefonen. I andra fall är man beroende av tillverkarnas skyndsamhet och välvilja för att få sin telefon uppdaterad.

Genom att släppa en ny Nexustelefon till varje ny stor version av Android lyckas man också få telefonserien att följa med i trenderna. Galaxy Nexus är ett utmärkt exempel. Med sin 4,65 tum stora skärm rättar den fint in sig i ledet och hakar på trenden med allt större skärmar. Stor skärm är utmärkt för filmtittande, slösurfande i soffan och mer fokuserade spelsessioner. Men ute på språng är vinsterna inte lika självklara.

Frånsett storleken är skärmen dock alldeles utmärkt. Färgerna är utmärkta och skärpan mycket bra. Som bärbar filmduk fungerar Galaxy Nexus utmärkt. Dock kan man konstatera att den stora skärmen slukar en hel del ström. Som vanligt för den här typen av telefoner är det daglig laddning som gäller, men om man kollar mycket på film och spelar mycket spel är det fullt möjligt att dra ur batteriet på kortare tid än så.

Prestandamässigt finns inte mycket att klaga på. Även om det finns snabbare telefoner på marknaden är dubbla kärnor och 1,2 GHz betydligt mer än de flesta har användning av.

Dock hade Samsung gärna fått sätta i en vassare kameramodul för att visa upp den nya kameraappen, som är betydligt bättre och snabbare än tidigare. Så fort ljustillgången sviktar dyker det upp fult brus på bilderna. Alla mobilkameror lider av problemet, men många konkurrenter klarar det betydligt bättre.