HTC tillverkade de första Androidtelefonerna som nådde marknaden och med modeller som Hero och Desire lyckades de skaffa en position som ohotad etta. Men sedan kom konkurrenterna –både ifatt och förbi – och den senaste vändan telefoner från den taiwanesiska tillverkaren lyckades inte göra något större avtryck.

Nu vill företaget visa att det fortfarande är att räkna med. Det gör man med en trio telefoner i nya One-serien, där One X är prestandamonstret, One S den slimmade designvarianten och One V det prisvärda alternativet.

O ne X är först ut på marknaden och är därmed även den första telefonen med fyrdubbla processorkärnor på butikshyllorna.

Det går givetvis att debattera huruvida det pågående prestandaracet i mobilvärlden är något odelat positivt. Men oavsett hur man ställer sig i frågan så är det bara att konstatera att HTC One X just nu innehar prestandatronen som den vassaste spelmobilen.

Om man ska vara korrekt så sitter det faktiskt fem processorkärnor i telefonen, men den extra kärnan är inte till för extra krävande appar, den är till för att ge respit åt batteriet. Den har en avsevärt lägre klockfrekvens och tar hand om alla enklare uppgifter och sköter om bakgrundsprocesser i viloläge. Det fungerar väldigt bra och är inget som användaren märker av alls. Så länge man bara låter telefonen ligga så är batteritiden sensationellt bra. Men det ska inte förväxlas med verklig batteritid.

Som brukligt när det handlar om den här typen av telefoner, med stora skärmar och gott om app-anledningar till att använda dem ofta, så är batteritiden ett problem.

I verkligheten klarar HTC One X en dag av någorlunda flitig användning utan tillförd energi från vägguttaget, men man ska inte räkna med att den skulle klara av två – precis som så gott som varenda pekskärmsmobil på marknaden. Undertecknad hade gärna sett en några millimeter tjockare och några tiotals gram tyngre variant med högre batterikapacitet.

Som väntat flyter gränssnittet på riktigt bra och inga av de testade spelen ställer till med några som helst bekymmer, trots den höga upplösningen.

Men med sådana specifikationer ska prestandan vara bra. HTC är dock måna om att One X inte bara handlar om rå beräkningsstyrka och lyfter gärna fram andra saker som avgörande fördelar gentemot konkurrenterna, inte minst kameran och kvaliteten på ljudet.

Kameran kvalar absolut in som en av de bästa mobilkamerorna på marknaden. I bra ljus utomhus blir bilderna ofta väldigt bra och mjukvaran är både lättanvänd och har funktioner som inte tillhör vanligheterna i mobilvärlden, som snabb sekvenstagning. Men i dåligt ljus blir bilderna ofta oskarpa, gissningsvis på grund av för långa slutartider, och även om brusnivåerna är mycket bra för att komma från en mobilkamera så är det en bra bit kvar innan HTC One X kan ersätta ens en enkel kompaktkamera för den som bryr sig om bildkvalitet och videokvalitet.

När det handlar om ljudkvaliteten hänger man upp det mesta på Beats Audio, hörlurstillverkaren som HTC köpte 51 procent av förra sommaren.

På baksidan av telefonen sitter logotypen och när man lyssnar på musik i telefonen dyker Beats Audio upp i rullisten högst upp på skärmen. Nu spelar det inte så stor roll hur gott rykte Beats Audio har, eller hur bra deras hörlurar låter – funktionen är en gimmick. Den hade lika gärna kunnat heta ”Xpotent Dynamic Flange Bassboost”, ”Concurrent Fluence Spectrum Improvement” eller kort och gott ”Loudness”.

Med viss musik, men framför allt för vissa öron, får ljudet ett lyft när funktionen är på.

För oss andra låter det bara onaturligt insmickrande. Men till skillnad från tidigare modeller fungerar tekniken tillsammans med andra hörlurar än Beats Audios egna och även tillsammans med andra musikspelare som Spotify.

HTC One X är en flaggskeppsmodell, vars blotta existens är tänkt att lyfta tillverkarens övriga utbud. Det märks, inte minst för att det är svårt att hitta allvarliga invändningar mot den. One X är välbyggd och ligger bra i handen, även om ytan gärna hade fått vara lite mera greppvänlig. Skärmen är mycket bra – högupplöst, med bra färgåtergivning även ur snäva betraktningsvinklar. Dessutom är den senaste inkarnationen av Sense både smidigare och mer avskalad.

Men ett område har HTC inte riktigt tänkt igenom. Det interna lagringsutrymmet är visserligen på 32 GB men precis som många andra tillverkare har man valt bort möjligheten att utöka det med ett micro-sd-kort.

Tyvärr har man dessutom delat in det lediga utrymmet så att bara lite drygt 2 GB är tillgängligt för appinstallationer. Då är lösningen som Samsung/Google valt på Galaxy Nexus – där användaren fritt kan bestämma om det ska gå till appar eller lagrade filer smidigare.