Foto: AP
Hösten 2009 tog Ericssons tidigare försäljningschef Bert Nordberg över som vd för mobiltillverkaren Sony Ericsson. Uppdraget var tydligt. Få ordning på den krisdrabbade mobiltillverkaren.
Men det fanns mer i korten än så. Om Bert Nordberg gjorde jobbet tillräckligt bra skulle det också bli möjligt för Ericsson att sälja sin del av bolaget till ett vettigt pris.
Nu är jobbet till stora delar klart. Visserligen är kvartalsresultaten fortsatt svaga men Sony Ericsson har i vilket fall lagt de stora förlusterna från 2008 och 2009 bakom sig och i januari blir bolaget nu helägt av hemelektronikföretaget Sony. Därmed avslutas också ett viktigt kapitel i svensk industrihistoria.
Ända sedan det nordiska NMT-systemet drog igång för 30 år sedan har själva mobilerna stått i centrum. Visserligen är det mobilnäten, och i allt högre grad driften av telebolagens nät, som är Ericssons kärna. Men för den breda allmänheten är det mobilerna som märks.
Ericsson lyckades också tidigt få en stark ställning på området. Bolaget var länge världstrea, efter Nokia och Motorola, och stod 1997 för 16 procent av alla mobiler som såldes i världen.
Mobilerna var dessutom viktiga för resten av Ericsson. Telebolagen var länge tveksamma till att ge sig på dyra nätinvesteringar eftersom de riskerade att stå med färdiga nät men utan mobiler att sätta i händerna på kunderna.
Ericsson kunde stilla oron genom att locka med egna mobiler. Köp nät från oss så lovar vi att ha mobiler att leverera, var budskapet. En framgångsrik strategi som bidragit till att Ericsson blivit världens största leverantör av mobilsystem.
Men det argumentet gäller knappast längre. Det finns numera mängder av andra tillverkare som tar fram mobiler och de gör det dessutom snabbare än vad Ericssons, numera delägda, mobilverksamhet klarar.
Ericsson, eller rättare sagt Sony Ericsson, har också förlorat sin ställning som en av de dominerande tillverkarna. Enligt den senaste mätningen från analysföretaget Gartner stod Sony Ericsson under tredje kvartalet för mindre än 2 procent av alla mobiler som såldes i världen och hade då halkat ned till en tiondeplats.
Det är knappast en hållbar position i en bransch som präglas av väldiga stordriftsfördelar och spekulationerna har länge pågått om hur Ericsson ska komma ur sitt mobiläventyr.
Det hela kunde ha fått sitt slut redan för ett decennium sedan. Då hade Ericssons mobilverksamhet under två år dragit på sig Industrisveriges största förluster på någonstans mellan 50 och 60 miljarder kronor.
Nedläggning var ett alternativ men valet föll på att köra vidare ihop med Sony. Ett argument var att mobilerna behövdes inför den då stundande lanseringen av den tredje generationen mobilnät, 3G.
Sedan dess har det varit en omväxlande resa. Sony Ericsson som bildades 2001 fick en tuff start med nya förluster men återhämtade sig sedan och under flera år gick bolaget riktigt bra.
Periodvis kom också en betydande del av Ericssons vinst från Sony Ericsson och framgångarna var stora med alla kamera- och musikmobiler bolaget fick fram. Men 2008 bar det utför igen.
Orsaken var till stor del att Apple lanserat sin Iphone och plötsligt vänt konsumenternas intresse bort från Sony Ericssons mer traditionella mobiler. Nu ville nästan alla ha smarta mobiler och där hade Sony Ericsson i stort sett ingenting att erbjuda.
För de anställda blev det ett enormt slag. En tredjedel fick lämna sina jobb när Sony Ericsson genomförde ett omfattande sparprogram.
Ekonomiskt är Ericssons och Sonys gemensamma mobiläventyr en rätt blandad affär. Företaget har under tio år gett en samlad vinst på strax under 1,5 miljarder euro. Lägger man ihop det med de tidigare enorma förluster Ericsson gjorde på sina mobiler blir det ett rätt sorgligt slutresultat för den svenskägda mobiltillverkningen.
Som en mer symbolisk signal har de första beskeden också kommit om att namnet Ericsson är på väg bort från mobilerna. En rätt naturlig sak kan man tycka när Sony nu helt tar över och fullt ut siktar på att knyta ihop mobilerna med sina tv-apparater, datorer och inte minst allt innehåll i form av musik, video och spel.
Vid den stora anläggningen i Lund fortsätter mobilutvecklingen tills vidare precis som förut. I bästa fall kan de anställda i Lund nu också dra nytta av förändringen genom att Sony är ett så starkt varumärke på den viktiga amerikanska marknaden där Sony Ericsson är närmast okänt.
Men det finns stora utmaningar också. Köparen Sony är pressad och har haft väldiga problem under många år. Företaget har heller inte lyckats visa någon större innovationskraft som kan möta utmaningen från bolag som Apple och Samsung.
Affären med mobilerna är ändå rätt naturlig. Mobilen har gått från att vara en trådlös telefon till en apparat för kommunikation och underhållning. Att den ska ha uppkoppling via mobilnätet är en självklarhet, en ren basfunktion.
Det viktiga nu är att den också fungerar ihop med en rad andra apparater och tjänster. Och det är Sonys bord, inte Ericssons.
Ur Ericssons perspektiv har mobilen också blivit en i mängden av apparater som kopplas upp till mobilnäten. Datorer, surfplattor, sensorer är bara några av de produkter som ansluts och om åtta år räknar Ericsson med att det finns 50 miljarder uppkopplade enheter. Bara en mindre del är mobiler.
Så när den svenska mobiltillverkningen nu blir japansk är det en epok som är över. Förhoppningsvis är det också början på en ny.
