Hårddisken är inte bara den enda rörliga delen i en dator – fläkt och eventuell dvd-läsare/brännare borträknat – det är också den enda som inte bara går att byta ut mot en ny om den skulle gå sönder.

En havererad processor eller ett kollapsat grafikkort är bara att ersätta och datorn är som ny igen. Men om hårddisken dör försvinner också all information som ligger på den.

Enda sättet att gardera sig är att ta regelbunden backup på sina viktiga filer, men det upplevs ofta som både tidskrävande och omständligt. Enligt en undersökning från backuptjänsten Kabooza har lite drygt hälften av svenskarna någon gång förlorat foton och andra viktiga filer på sin dator. Förutom virus är det hårddiskkrascher som vi oroar oss mest över.

Det är en oro som inte är helt obefogad, för hårddiskar går sönder. Trots det visar undersökningen att 54 procent av svenskarna inte har någon säkerhetskopia alls på sina filer.

Om den siffran stämmer är det många som riskerar att förlora alla sina filer vid en hårddiskkrasch. Moderna hårddiskar är högprecisionsinstrument och som sådana är de känsliga för stötar. Det kan räcka med att man tappar den bärbara datorn från ett par decimeters höjd eller att den externa hårddisken trillar ner från skrivbordet.

Och om olyckan är framme finns det inte mycket man kan göra själv. Tillverkarna kan inte heller hjälpa till med reservdelar och service. I stället är man utlämnad till något av de specialiserade företag som arbetar med dataräddning.

Ett av dem är Stockholmsföretaget Ahlberg Data. Till deras kontor i Nacka Strand kommer det in omkring 100 hårddiskar i månaden, från såväl privatpersoner som företag.

När en hårddisk kommer in börjar man med att koppla upp den till en analysstation för att se vad det är för fel på den.

– Det vanligaste problemet är att läshuvudena börjar bli slitna. Då kommer de i kontakt med själva skivorna och skadade sektorer uppstår. Efter ett tag blir hela disken onåbar, säger Lars Ahlberg, vd och grundare av Ahlberg Data.

En del hårddiskar är så skadade att de inte går att komma åt överhuvudtaget. Då kan man behöva byta ut komponenter eller ersätta mjukvaran i hårddiskarna – komplicerade ingrepp som kräver att man har tillgång till en exakt lika dan hårddisk från samma tillverkare att ta reservdelar från.

Men eftersom tillverkarna inte har några reservdelar i lager måste dataräddningsspecialister ha stora lager av gamla hårddiskar att låna komponenter från. I bland tvingas man ge sig ut på jakt utomlands för att få tag på rätt reservdelar.

Men trots det är en del hårddiskar bortom räddning. Lars Ahlberg uppskattar att omkring en tiondel är så illa skadade att det inte går att rädda någon information alls från dem. En del modeller är värre drabbade än andra, men enligt Lars Ahlberg är det i dag svårt att lyfta fram någon tillverkare som bättre eller sämre än någon annan.

Han menar att hårddiskar från samma tillverkare, med samma modellnamn och kapacitet varierar i tillförlitlighet beroende på när och var de är tillverkade.

– Problemet är att det kan vara väldigt ojämn kvalitet. Ibland undrar man om inte tillverkarna bara väljer den billigaste fabriken, köper in de billigaste komponenterna de kan få tag på och hoppas på det bästa, säger Lars Ahlberg.

– Tyvärr finns det inget sätt för konsumenterna att veta vilka diskar som är bra och vilka som är dåliga. Det är ganska dumt egentligen, informationen som lagras på hårddisken är ju ofta värd mångdubbelt mer än själva hårdvaran.

Tillverkarna tar inget ansvar för den information som lagrats på disken. Går hårddisken sönder inom garantitiden så får man en ny. Det är allt.