Finansdepartementet har, enligt Peter Norman, varit i kontakt med Lars G Josefsson, som förklarat sig villig att betala tillbaka de sex miljoner han redan fått.
Man skulle kunna tycka att saken därmed är klar; Lars Westerberg har klantat sig och betalat ut 12 miljoner till en som inte skulle ha pengarna. Han har möjligen följt en praxis som råder i toppen av det privata näringslivet där man får bonus och gratifikationer oavsett hur man sköter sig. Lars Westerberg tar följdriktigt också konsekvenserna av sitt misstag och avgår och den som fått de orättmätiga pengarna betalar tillbaka dem.
Som styrelseordförande, oavsett vem som äger företaget, har Lars Westerberg ett speciellt ansvar att känna till vilka regler som gäller och vilka direktiv ägaren har gett. Han har också ett särskilt ansvar att informera styrelsen och ägarna men framför allt ingen rätt att hemlighålla avtalet.
På samma sätt får Vattenfalls personaldirektör, som var med och förhandlade fram avtalet, undertecknade det för att därefter sätta hemligstämpeln på det, ta konsekvenserna och avskedas. Han var rimligen väl insatt i vilka regler som gäller för den direktör som säger upp sig själv och i synnerhet vilka regler som gäller för anställda direktörer i Vattenfall.
Men, saken är långt ifrån klar. Lars Westerberg hade ju en motpart i förhandlingarna om Det gyllene handslaget, en motpart som var mycket väl medveten om vilka regler som gäller i statliga bolag, nämligen Lars G Josefsson, som var den som tog initiativet till sitt eget avgångsvederlag.
Josefsson var med om att hitta konstruktioner för att runda de restriktiva bonusreglerna i Vattenfalls utländska dotterbolag. De fiffiga avtalen och den grasserande bonuskulturen avslöjades i en rad artiklar i SvD Näringsliv i höstas.
Det mest graverande i den aktuella affären är ändå att styrelsen, enligt Peter Norman, inte informerades om uppgörelsen samt att den sekretessbelades. Att hemligstämpeln var till för att hindra insyn är självklart men frågan är vem som inte skulle få veta något om avtalet. Var det den övriga styrelsen eller var det ägaren staten?
För Lars G Josefssons del innebär det förstås ett avbräck att inte få ut de 12 miljonerna, men det lär nog inte fattas salt till frukostgröten i det Josefssonska tjället i framtiden trots det. Det ordinarie pensionsavtalet ger Lars G Josefsson 6,5 miljoner kronor per år i fem år, fram till hans 65 årsdag. Därefter får han 1,5 miljoner per år fram till 80-årsdagen eller totalt omkring 28 000 000 kronor.
