Det låter inte klokt: den lilla sportvagnstillverkaren med 40 anställda i Ängelholm som gjort långvariga förluster köper Saab – som bara har två vinstår den senaste tjugoårsperioden.
Men rubriken i norska Aftenpostens nätupplaga var igår kväll ändå given: ”Norrmän köper Saab”.
För det viktigaste för en Saabköpare är nu pengar. Både kort- och långsiktigt. Saab behöver 7,5 miljarder kronor innan de kan visa försiktigt positivt kassaflöde 2011. Och stämmer uppgifterna är det nu norska pengar som står bakom Saabköpet. Bakom Koenigsegg står nämligen främst den norske designern och miljonären Bård Eker.
Men enligt SvD:s källor har han inte de summor som krävs. Flera stora norska investeringsbolag förnekade igår kväll all inblandning och norska staten är hänvisade att investera i norska bolag, enligt Aftenposten.
Så vem står egentligen bakom?
Ännu vid denna upplagas pressläggning var det höljt i dunkel och ju längre kvällen led desto mer osannolikt kändes det med norska pengar i Saab.
Men låt oss ändå utgå ifrån att pengarna finns. Det har i alla fall svenska regeringen i princip gjort – igår beslutade de att ge grönt ljus till att inleda en process för att ge Saab garantier för lån i Europeiska Investeringsbanken.
Är Koenigsegg då bra för Saab?
Kortsiktigt är svaret ja. Saab kommer ur den nästan ofattbara kris de varit i det senaste halvåret. De kan skicka signaler till leverantörer och bilköpare att de är på banan igen.
Långsiktigt är svaret nej. Om köparen var en stor bilkoncern hade Saab kunnat dela teknik, plattformar och få tillgång till marknader i Asien. Det hade varit betydligt bättre. Nu kan visserligen Saab dela teknik med GM/Opel under fem till sex år framåt till sina nya modeller.
Men det är ändå kortsiktigt. Om några år måste Saab hitta nya tekniska partner.
För vi får aldrig glömma att Saab är en liten biltillverkare. Förra året tillverkades bara 93000 bilar. Saab siktar på 150000 bilar 2011 för att få ”bra avkastning”, enligt rekonstruktionsplanen.
Men det är inte detsamma som långsiktig och hållbar vinst.Saab behöverutveckla fler modeller, få större volymer och göra mindre bilar med snålare motorer.
Allt det här har biltillverkare i stora koncerner billig tillgång till, även om trenden går mot att underleverantörer står för allt mer av bilarnas teknik.
Men många stenhårda nötter finns också kvar att knäcka kortsiktigt.
En är GM:s skuldavskrivning på nära 10 miljarder kronor och ingen vet om konkursdomaren är villig att skriva av skulderna.
En annan nöt är produktionsutrustningen för nya Saab 9-5 – som idag finns i tyska Rüsselsheim och som ska skeppas över till Trollhättan. Opel och GM äger den och för Saab är det livsviktigt att få den. GM:s inköpsdirektör Bo Andersson håller det för mycket troligt. Men samtidigt har Opel med sin systermodell Insignia flyttat sig uppåt, mot premiumsegmentet och Saab 9-5 blir därmed en direkt konkurrent. Därför torde Opels nya ägare, Magna, vara måttligt intresserade av att ge bort produktionsutrustning.
Men låt oss ändå – om det nu stämmer – gratulera Saab. En stor koncern är en drömägare. Just nu får Saab bokstavligen ta vad de får.
