Statsministern åt middag med General Motors Europachef, och träffade koncernchefen Rick Wagoner i Schweiz. Det var 2004 och statsministern hette Göran Persson (S).

GM gynnade ändå tyska Rüsselsheim framför Trollhättan, trots den svenska regeringens miljardsatsningar på väg, järnväg och forskning i Västsverige.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har i stället hållit armslängds avstånd till GM, förhandlingarna har framför allt hanterats av näringsminister Maud Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund. Resultatet blev nedslående den här gången också.

”Jag är djupt besviken på General Motors” inledde Maud Olofsson sin pressträff i går, och gjorde klart att regeringen inte tänker lösa problemen. ”Vi stänger dörren från svenska regeringens sida när det gäller att ta över bilfabriker”.

Efter framträdandet kallades Maud Olofsson för Järnlady på västsvenska GT:s hemsida, men hon var inte ensam i regeringen om det hårda budskapet. Statsminister Fredrik Reinfeldt jämförde situationen med när Electrolux och Ericsson lagt ned fabriker, och med regementsnedläggningar.

”Jag har sett att de orterna har kommit igen, med nyföretagande och ny produktion, nya investeringar och framtidstro”.

Men Reinfeldt upprepade också det som har varit regeringens huvudargument mot statligt ägande, ända sedan bilkrisen blev akut under hösten.

”Jag tycker inte att svenska skattepengar ska tas från skolan och sjukvård eller genom att säga upp poliser”.

Poliserna är ett borgerligt tillägg, men annars är det samma försvar som S-regeringarna använde för att spara i socialförsäkringarna under 90-talskrisen. Ingenting är viktigare än att skydda de offentligt finansierade välfärdsverksamheterna.

Om Saab får gå under kommer regeringen att få betala ett politiskt pris för det, särskilt i de delar av landet som drabbas hårdast av arbetslöshet och industridöd. Men regeringen hoppas att priset ska bli lägre om väljarna uppfattar agerandet som omsorg om välfärden.

Oppositionens kritik är mycket högljudd, men man har inte heller presenterat en färdig lösning på hur Saab skulle kunna räddas. S-ledaren Mona Sahlin talade igår om att ”köpa tid” för att hitta en långsiktig lösning för fordonstillverkningen i Trollhättan.

Men att försöka rädda Saab vore ett politiskt högriskprojekt också för en rödgrön regering. Att gå in med statliga pengar är en sak, men om verksamheten inte blir lönsam skulle det bli en politisk uppgift att lägga ned företaget.

Och det vore en verklig mardröm, för vilken regering som helst.

Det senaste decenniet har alla politiker pratat om tjänstesektorn, men nu hörs plötsligt bara fabriksvisslor i den politiska debatten.

Inför valet 2010 lovar alliansregeringen ny kärnkraft till den elintensiva basindustrin, och oppositionen framställer sig som fordonsindustrins frälsare.