Extra svårt lär det bli när bankerna i vår delar ut miljarder i‑både aktieutdelning till ägarna och bonus till direktörerna, vilket mycket pekar på att de kommer att göra. De färska bankrapporterna för tredje kvartalet visar att bankerna förutom det svarta hålet i Baltikum gått förvånansvärt torrskodda genom krisen.
På aktiemarknaden pratas det redan om att bankerna samlat på sig alltför mycket reservkapital.
Att Riksbanken i det läget förser bankerna med ännu ett billigt 100-miljarderslån som de snabbt kan växla in till vinster på flera hundra miljoner kronor blir helt enkelt svårt att begripa.
Riksbanken vill med lånen övertyga marknaden om att den menar allvar med att hålla nere räntan på dagens låga nivå i ett år framåt. Det tror ingen på, att döma av marknadsräntorna.
De vill också se till att hushåll och företag får bra tillgång till billiga lån för att få igång ekonomin. När det gäller bolånen har det lyckats – men med följden att vi riskerar att få en bostadsbubbla på halsen, vilket även Riksbanken medger.
Företagens lån är däremot klart dyrare än före krisen, och de lånar också allt mindre.
Ett annat indirekt syfte som Riksbanken kan ha haft är faktiskt att bankerna ska tjäna på lånen. Högre vinster betyder ju mer eget kapital i bankernas balansräkning, vilket varit en bristvara under krisen. Fast det är svårare för Riksbanken att tala högt om.
Men det kan också vara så att Stefan Ingves vet något som vi inte vet, och som gör att han vill fortsätta ge bankerna syrgas. Och det är inte säkert att bankernas kris verkligen är över för gott.
Problemet för Stefan Ingves är att han inte ens lyckats övertyga sin egen direktion om nyttan med 100-miljarderslånen.
Senast var han tvungen att använda sig av sin utslagsröst för att få igenom beslutet. Hur Riksbankschefen då ska kunna intala sin uppdragsgivare – allmänheten – att det är en bra idé, det förblir en gåta.
