Christel Armstrong Darvik, vd i Stena Fastigheter, säger att förutsättningarna för att bygga nya hyresrätter gradvis har försämrats.
Foto: Tomas Oneborg
Stockholmskontoret för det Göteborgsbaserade företaget ligger ett stenkast från Sergels torg mitt i city. Med andan i halsen, något försenad från rikets andra stad, tar hon emot oss. Nej, hon har inte åkt tåg denna gång mellan städerna – vis av tidigare negativa erfarenheter under denna extremvinter. Denna gång har dock även flyget hamnat på efterkälken.
Stena Fastigheters hyresfastigheter i Stockholmsregionen svarar för cirka 30 procent av företagets totalbestånd, både till ytan och sett till antal bostäder.
Nytillskott under fjolåret var hyresfastigheter i Sickla och vid Telefonplan, strax utanför tullarna. På gång är nu bland annat nya hyresrätter i Ängbypark i västra Stockholm.
Christel Armstrong Darvik säger att förutsättningarna för att bygga nya hyresrätter gradvis har försämrats och att det blev än tuffare när den sista formen av statligt bidrag, investeringsbidrag, försvann för några år sedan.
–Men visst går det att bygga hyresrätter fortfarande – utan bidrag. Men då krävs det att det handlar om att bygga lägenheter i större städer, på tillväxtorter och i centrala lägen där det finns ett stort behov.
En stötesten, enligt henne, är att hitta lämplig mark att utnyttja för att bygga nya flerbostadshus. En förtätning av städerna måste till, menar hon, för att möta en växande bostadsefterfrågan på dessa orter.
Något överraskande, kan tyckas, är det inte några nya bidrag och subventioner för att bygga nya hyresrätter som hon efterlyser i första hand utan – som hon uttrycker det – stabila spelregler över tiden. Det krävs spelregler som ligger fast oavsett vilken regering som styr landet.
Hon medger att tidigare stödformer inte bara var till gagn.
–Det kom många lycksökare som investerade och byggde bostäder på orter där det inte finns någon långsiktig förutsättning för att bygga nya hyresrätter. Det byggdes för mycket i mindre städer där det inte behövdes ytterligare lägenheter.
Under tillväxtdecenniet framför många andra, 1960-talet, var framtidsoptimismen enorm. Många bostäder måste upp under kort tid. Det byggdes med kvantitet snarare än kvalitet som ledstjärna. Nu, nästan 50 år senare, ställs saken på sin spets.
–Vi som äger och förvaltar hyresfastigheter måste inte minst ta hand om våra befintliga hyresfastigheter. Det är ju konstigt att en del av de här husen i miljonprogrammet byggdes med en tänkt livstid på bara 20 år.
De kommunala bostadsbolagen, allmännyttan, har historiskt tagit det största ansvaret, förvaltarmässigt och socialt, för dessa massproducerade hus.
Nu har dock även flera privata bostadsbolag kommit in på denna planhalva genom förvärv runt om i landet. Stena Fastigheter äger till exempel miljonprogramshus i Fisksätra i Nacka kommun, strax utanför Stockholm.
–Allmännyttan ska inte ensam ta det sociala ansvaret. Det måste vi privata aktörer göra också.








