Att socialdemokraternas Håkan Juholt anklagas för att byta åsikt som andra byter kläder gäller uppenbarligen inte inställningen till den finanspakt som EU-ledarna kom överens om i början av december. Då kallade Juholt till presskonferens innan bläcket hunnit torka i Bryssel, och sade nej innan toppmötets slutsatser presenterats. Sverige skulle minsann inte lotsas in i eurosamarbetet bakvägen. Att föregångaren Göran Persson sedan dess talat sig varm för en anslutning till pakten, verkar inte ha påverkat partiledaren. I går sade Juholt att finanspakten inte är vad Sverige behöver.

–Den innebär ökade klyftor, där man låter samhällen glida isär. Det är kallhamrad högerpolitik, sade Håkan Juholt från riksdagens talarstol.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har hela tiden hävdat att han behöver ett tydligt stöd i riksdagen för att kunna gå med, och att det ”rimligen” bygger även på Socialdemokraterna. Efter att även Centerpartiet sade ja tidigare i veckan står det klart att regeringen har 173 röster av 349. Om två ledamöter från oppositionen skulle gå emot den egna partilinjen skulle de ge majoritet, men inte det ”tydliga stöd” som statsministern vill ha.

Hoppet står därför till att Håkan Juholt ändrar sig – i dagsläget måste han först hitta ett sätt att byta ståndpunkt utan att tappa ansiktet – eller att Miljöpartiet låter sitt nej bli till ett ja. Det skulle i så fall kräva att Sverige får ett formellt undantag från att gå med i euron (det är det enbart Danmark och Storbritannien som har) eller åtminstone är det Miljöpartiets utgångspunkt i de förhandlingar regeringen rimligen snart måste börja föra.

För det är bråttom. I fredags kväll landade det senaste utkastet från den arbetsgrupp i Bryssel som tar fram finanspakten, på statsministerns bord i Rosenbad. Där står det på i högsta grad luddig byråkratengelska att de länder som inte är med i eurozonen, inte heller ska bindas av paktens regelverk. Men förhandlingarna pågår fortfarande. I dag ska Reinfeldt till Berlin för att träffa Angela Merkel och det kommer med största sannolikt fler utkast innan alla 27 medlemsländer är överens. Storbritannien har som enda land sagt att de definitivt inte vill vara med i pakten, men för att använda ett amerikanskt uttryck är det inte över förrän den feta damen sjunger, och i dagsläget vet vi inte vilka som kommer att vara med – eller hur finanspakten slutligen kommer att se ut.

När det senaste utkastet presenterades dröjde det inte lång tid innan det fick skarp kritik för att ha vattnats ur rejält. Det talades om en rad kryphål, och från ECB protesterade tysken Jörg Asmussen, som är medlem i Europeiska centralbankens direktion. I ett brev klagade Asmussen på att det var lätt för krisande länder att kringgå budgetreglerna och att den reviderade pakten ”helt klart” gick mot det som beslutats på toppmötet.

–Får jag påminna er om att överenskommelsen om en finanspakt fattades mot bakgrund av allvarliga och pågående hot mot den ekonomiska och finansiella stabiliteten i euroområdet, skriver Jörg Asmussen i brevet som innehåller ett minst sagt tufft språk för att komma från det vanligen så lågmälda ECB.

Nu försöker Angela Merkel, ivrigt påhejad av Nicolas Sarkozy som möter väljarna i ett presidentval i april, att få alla EU-länder ombord så snabbt som möjligt. Från början var det tänkt att pakten skulle vara färdig och klar till toppmötet i mars. Men sedan ett extramöte lagts in i Bryssel den 30 januari, är förhoppningen nu att den mellanstatliga uppgörelsen ska kunna skrivas under då. Tanken är att finansministrarna redan ska ha godkänt ramverket på deras möte veckan innan.

För svensk del är EU-nämndens möte den 27 januari ett viktigt datum att ha koll på. Där ska Reinfeldt informera ledamöterna och få förhandlingsmandat inför toppmötet, och det är innan dess regeringen måste ha fått över något av oppositionspartierna på sin sida.

Det kommer inte bli lätt. Håkan Juholt gjorde i går klart att han inte var imponerad av förhandlingarna med euroländerna.

–Det regeringen förhandlat fram är en biljett att sitta på läktaren och med en teaterkikare titta ner, sade han.

Frågan är hur han hade tänkt få bättre platser genom att stå utanför?

Några citat ur debatten:

FP-ledaren Jan Björklund hade med sig Juholts tal i Sälen till partiledardebatten.

–Där sade du att det är djupt olyckligt att Storbritannien sätter sig på läktaren, sade han och jämförde det med Socialdemokraternas nej ett dygn senare till europakten.

Vänsterpartiets nye ledare Jonas Sjöstedt koncentrerade sig på europakten och vad den, enligt V, står för. Och att Moderatledaren egentligen borde tacka Vänsterpartiet och andra på nej-sidan i folkomröstningen om euron 2003.

–Om Fredrik Reinfeldt och Moderaterna hade fått som de velat hade vi varit med och hade haft högre arbetslöshet och högre räntor, sade Sjöstedt och undrade varför Reinfeldt inte vill respektera nejet i folkomröstningen eftersom det borde innebära ett nej till att Sverige ska ansluta sig till euroländernas pakt för budgetdisciplin.

Reinfeldt försvarade sig med att han försöker visa respekt för både folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994, som gav ett ja, och folkomröstningen om euron som slutade med ett nej.

–Min uppgift är att se till att Sverige har inflytande samtidigt med respekt för folkomröstningarna, sade Reinfeldt som tyckte att bytet av ledare för Vänsterpartiet i åtminstone en aspekt inte innebär någon skillnad: att plädera för en oansvarig ekonomisk politik.

Fridolin

”Den här debatten handlar om tre saker - jobben, jobben och jobben”, sade han. Därför duger det inte med en ungdomsarbetslöshet över 23 procent, det krävs mer än att förvalta gamla meriter, enligt språkröret.

Han konstaterade att sedan 2006 har den svenska arbetslösheten ökat, tvärtemot regeringens ambitioner, och sade att ”där står vi alltså nu när eurokrisens svallvågor bara börjar slå in” över Sverige.