Saab är nu som en liten skadeskjuten fågel som ligger och flämtar med hårt dunkande hjärta. Och nu närmar sig större djur.

Kinesiska Beijing Automotive (BAIC) är, som jag skrev igår, mycket nära att köpa produktionsutrustningen för att tillverka gamla Saab 9-5 i Kina. Men de är också, när nu bilvärldens lilla brokiga b-lag återstår, det bästa alternativet för Saab. Kom ihåg Kinamarknadens stora tillväxt och att BAIC tillhör de få bilbolag i Kina som faktiskt skulle kunna klara av att ratta Saab.


De har samarbeten med både Daimler (Mercedes) och Hyundai. Men precis som när det gäller Geely, spekulanten på Volvo, är det naivt att tro att det finns tillverkning kvar i Trollhättan om fem år. Och kan svenska regeringen verkligen förhandla med ägarna till BAIC – provinsledningen i Peking som i praktiken är liktydig med det styrande kommunistpartiet i en diktatur med politiska fångar och som inte respekterar mänskliga rättigheter?


Så till de sämre alternativen.

Bakom riskkapitalbolaget Renco och sportbilstillverkaren Spyker står en kontroversiell superrik finansman och en rysk oligark. Båda har starka skäl att äga ett respekterat internationellt bilmärke. Båda saknar erfarenhet av biltillverkning i stor skala och det luktar pojkdröm lång väg.

Men även Koenigsegg Group kan lura bakom hörnet. Inte kan de väl komma lommande tillbaka till förhandlingsbordet nu, kanske ni säger? Antagligen inte, men både Bård Eker och Christian von Koenigsegg håller skickligt dörren öppen i alla intervjuer. Och vi ska komma ihåg att Christian von Koenigsegg inte drog sig för ett riktigt fulspel när han inte fick ihop de 3 sista miljarderna till Saabaffären på öppna marknaden – han kallade helt enkelt till presskonferens och lade allt i knäet på regeringen.


Tiden är nu mycket knapp. Och GM:s nye tillförordnade chef, Ed Whitacre, näringslivsveteranen med 17 år som vd på telecombolaget AT&T har stenhårda nypor. Han är ingen bilnörd som kan tänka sig att ömma lite extra för Saab. Han har två mål: lönsamhet och återbetalning av regeringens lån.

Och lita på att han vill sälja Saab för att slippa ifrån mångmiljardkostnaden att lägga ned – vilket nu är det tydliga alternativet. Han kan inte heller lägga byken i Maud Olofssons famn. Det innebär att Saab – med den knappa tidsram som finns – mycket väl kan få en köpare som inte långsiktigt klarar av att driva bolaget.