Den tysta kraschen – låga räntor

Kuvertet på hallmattan är märkt med ”Exklusivt Erbjudande”. Det visar sig komma från Finansföretag X som valt ut dig på grund av dina goda inkomster.

Nu erbjuder X möjligheten att låna ut upp till 50 000 kronor. ”Kostnaden för Dig är endast 1 000 kronor om året! En chans för bra för att missa.”

Betala tusen spänn för att låna ut femtiotusen? Det skulle inte ens en lättkokt sparris gå på!

På vägen till papperskorgen funderar du på hur många sinnesvaga stackare som nappar på denna vansinnesinvit som får de värsta ockrarna i sms-lånesvängen att framstå som hjälparbetare. Svaret: nästan alla.

Bankernas vanliga lönekonton, som i praktiken innebär att du lånar ut pengar till banken, ger just nu 0 procent i ränta. Samtidigt var inflationen i december 2,3 procent, mätt i årstakt.

Som placering betraktat är det lika intelligent som att förvara hundra tusenlappar i en kartong och varje år plocka ut två som varsamt handrullas till en cigarr och avnjutes under köksfläkten.

Även många av storbankernas finare sparkonton har en ränta som inte matchar inflationen och därmed är rena förlustaffären (dessutom försvinner 30 procent av ränteinkomsten i skatt).

Ändå har svenskarna 1160 miljarder kronor på bankboken enligt de senaste siffrorna från Statistiska Centralbyrån.

Att det är bättre att vara aktieägare än kund i en bank är i och för sig långtifrån en nyhet.

Men ovanstående exempel är ett symptom på 2000-talets stora sjuka – lågräntesyndromet.

Efter finanskrisen verkar denna åkomma ha övergått i ett kroniskt tillstånd när centralbankerna sänkt räntan till nära noll. Även i det numera världsberömda tillväxtundret Kingdom of Sweden ligger Riksbankens reporänta fortfarande på blygsamma 1,25 procent.

Den så kallade realräntan, ränta minus inflation, är alltså negativ. I Europa och USA råder samma permanenta undantagstillstånd. Även på längre lån har realräntan pressats ned under lång tid.

Till exempel ger en sjuårig svensk realobligation, där räntan justeras för inflationen, en avkastning på under 1 procent. För tio år sedan gav samma papper minst 5 procents ränta. Det här får en rad konsekvenser.

Det första är att konstlat låga räntor under lång tid innebär en gigantisk förmögenhetsöverföring från de som sparar till de som lånar. I extremfallet med negativ realränta krymper till och med skulden lite varje år.

En mycket diskret men effektiv springnota.

Det är förstås bra för alla som är fast i låneträsket, som banker eller länder som USA och Storbritannien. För sparare är det mindre muntert.

Den som amorterat på lånen, sparat på banken och investerat försiktigt, en person som på 1900-talet brukade gå under beteckningen skötsam, är den stora förloraren.

Det är kanske inte så konstigt att svenskarna skuldsätter sig som aldrig förr.

En annan konsekvens gäller våra pensioner. En stor del av världens pensionspengar finns placerade i räntepapper. Rekordlåga räntor under lång tid betyder lägre pension. Samtidigt har många pensionsbolag utlovat en viss garanterad återbäringsränta.

I Sverige finns enligt Finansinspektionen 1900 miljarder kronor placerade hos livförsäkringsbolag och i pensionskassor. 1300 miljarder av dessa är kopplade till en garanterad ränta på i genomsnitt 3,5 procent. Består lågräntevärlden kan vissa, framförallt mindre bolag, få svårt att uppfylla sina åtaganden, enligt FI.

Problemet är globalt. I Schweiz har till exempel pensionsbolagen bommat sitt lagstadgade lägsta avkastningskrav i ett helt decennium. När alplandets motsvarighet till Finansinspektionen genomförde ett stresstest visade det sig att kraftiga räntesänkningar var betydligt mer kännbart för pensionerna än en rejäl börs- eller fastighetskollaps.

I Sverige, där 38 procent av hushållens finansiella tillgångar ligger i olika former av pensionssparande har denna tysta räntekrasch helt dränkts i ljudet av bolånediscot. Detta trots att svenskarna ”bara” har 18 procent av sina tillgångar i bostadsrätter, enligt SCB.

Med räntor som är så blygsamma att de knappt går att upptäcka med mikroskop är pensionsbolagen och andra placerare mer eller mindre tvingade att förlita sig på den allt mer nyckfulla aktiemarknaden och andra tillgångar med högre risk för att få ihop kalkylen.

Det riskerar att blåsa upp nya bubblor.

Nödräntorna infördes för att bota de akuta sviterna av en kreditkrasch, men riskerar att skapa en ny. En amerikansk femårig realobligation handlas nu med negativ ränta. Världens största låntagare USA får alltså betalt för att låna.

Men skulle räntorna över en natt plötsligt återgå till någon slags normal nivå, till exempel vid insikten att statspapper faktiskt inte är riskfria, blir det inte så roligt.

På tisdag väntas Riksbankschefen Stefan Ingves presentera ännu en räntehöjning. Att fira vore kanske att ta i. Men gravölsflaskorna kan gott ligga kvar i kylen.