Att det blev den erkänt hårdföre Bob Lutz som tog bladet från munnen och fällde domen över Saab Automobile var heller ingen högoddsare, han har gjort sig känd för sina rättframma omdömen och beslutsförmåga. Däremot kan man tycka att han kunde ha lindat in budskapet lite snyggare. Det hade gjort mindre ont i oss svenskar då. Vi vill inte gärna se vårt fina Saab som den obotligt sårade patienten, även om de flesta har förstått hur det egentligen står till.

Bob Lutz hade gärna fått tala lite mer om det svenska arvet, ingenjörskunnandet, säkerhetstänkandet och de hängivna medarbetarna som kämpat mot en övermäktig konjunkturnedgång. Sanningen är, precis som Bob Lutz säger, att Saab bara gått med vinst ett enda år de senaste 20 åren och den relevanta frågan till GM:s ledning är inte varför man väljer att lägga ner Saab Automobile, utan varför man har dröjt så länge.

Ett svar är naturligtvis att GM länge trodde på sin egen förmåga att tillverka och framför allt sälja bilar lönsamt och därmed också att Saab skulle kunna bli ett världsmärke i GM:s märkesflora. Ett annat svar är att GM verkligen har försökt sälja Saab Automobile men misslyckats. Så länge som försäljningen pågick kunde GM inte annat än tala väl om sitt bolag, men nu när inga spekulanter finns kvar finns det ingen anledning att dölja sanningen längre.

Det kommer vad det lider att skrivas spaltmil om Saabbilarnas förträfflighet och vilken förlust Sverige och världens bilister gjorde när Saab lades ner på grund av General Motors inkompetenta ägarskap. Det mesta kommer antagligen också att vara sant, men ingenstans kommer vi att få läsa hur det kom sig att så bra bilar aldrig kunde säljas i tillräckliga mängder.

Bob Lutz jämför Saab Automobile med tyska Audi och BMW, som årligen var och en säljer tio gånger fler bilar än Saab och han menar att det är förklaringen till att GM misslyckats med Saab. Han bortser i de jämförelserna med att de tyska tillverkarna har en hemmamarknad som är tio gånger så stor som Saabs och som dessutom är betydligt mer chauvinistisk i sina bilval.

Att Saab överlevt som biltillverkare så länge som 59 år är lite av ett industriellt under. Bara under några få år har Saabs personbilar varit lönsamma. En finansiell katastrof, kallar Bob Lutz Saab Automobile och det går inte annat än att ge honom rätt i det omdömet, även om det svider.

De svenska försöken att rädda Saab Automobile genom generella stödåtgärder räcker inte i dagens bilkonjunktur. Saab behöver pengar för att täcka förluster och regeringen har slagit fast att man inte tänker gå in i vare sig Volvo eller Saab med ägarkapital. Samtidigt har den tyska regeringen beslutat om stöd till Saabs tyska syskon, Opel, pengar som inte kommer att nå Saab. Saabs vd Jan-Åke Jonssons ansträngningar att hitta ny finansiering är behjärtansvärda men tyvärr inte så realistiska.