Den bortglömda faktorn

Ekonomins fantastiska värld är ett paradis för en sifferintresserad. Mängden möjliga kurvor och diagram är lika astronomisk som antalet sandkorn på en strand. Ganska många av oss älskar att låta denna sand strila mellan fingrarna och utbrista: titta ett mönster!

Med lite väl utvald statistik går det att argumentera för nästan vilken ståndpunkt som helst. Men vad säger alla oändliga sifferserier oss egentligen om framtiden?

Ta finansbranschen. Det är en värld där pengar är synonymt med framgång. En person som under fem år dragit in sammanlagt en halv miljard kronor kan räkna med omvärldens beundran (och avundsjuka).

Om det skulle visa sig att hon eller han tjänat pengarna på en bisarr form av rysk roulette där en oljeschejk erbjuder hundra miljoner kronor för varje lyckad omgång hade hyllningsgalorna nog ställts in. Men så kan det se ut på finansmarknaden, med den skillnaden att verklighetens revolvrar har plats för några hundra eller tusen skott och inte sex. Efter några dussin försök glömmer man risken helt.

I alla fall enligt Nassim Nicholas Taleb, själv med ett förflutet som trader på Wall Street. Han fick stjärnstatus när han för några år sedan introducerade begreppet svarta svanar som beskrivning av hur även de mest osannolika och otänkbara händelser faktiskt envisas med att inträffa.

Enligt Taleb tillskrivs slump och tur alldeles för liten betydelse i finansvärlden. Detta trots att framgång i börsaffärer enligt hans egen erfarenhet lika gärna kan vara ett utslag av godtycke som av skicklighet. Det är betydligt lättare att lyckas som fondförvaltare med Fru Fortuna som enda tillgång än i mer handfasta yrken som tillexempel tandläkare. I boken Fooled by Randomness beskriver han hur historisk framgång därför säger ganska lite om vad som väntar. Detta går att illustrera med en datorsimulering. 10 000 fiktiva förvaltare utrustas med exakt femtio procents sannolikhet för att antingen tjäna 10 000 dollar vid årets slut eller förlora lika mycket. De som misslyckas sorteras bort. Efter fem år kan 313 förvaltare visa upp fem fina vinstår på raken. Genom ren tur. Om de fanns på riktigt skulle de hyllas för sin unika marknadskänsla. Till och med om de 10 000 förvaltarna per definition är inkompetenta, med 55 procents sannolikhet för att förlora pengar, kommer 184 av dem framstå som genier efter fem år.

Problemet är att i verkliga livet är det just dessa vinnare som syns mest, medan alla som försökte försvinner i glömskans landskap.

Hedgefondsbaronen John Paulson spekulerade i en bostadskrasch i USA och tjänade år 2007 svindlande 3,7 miljarder dollar. Ifjol satsade han på ett guldrally och tjänade fem miljarder dollar. Det motsvarar hundratusen gånger den amerikanska medianinkomsten. I år har det gått desto sämre vilket fått omvärlden att förfasas. Hur kan en så smart person plötsligt få så fel? Ingen tycks ha reflekterat över att svaret helt enkelt kan vara att hans tur tog slut.

Därmed förstås inte sagt att alla framgångsrika människor lever på flyt. Men att erkänna slumpens inverkan kan göra det lättare att förstå ett och annat.

Finanskrisen tillexempel. Enligt Nassim Nicholas Taleb kan en urusel trader som tar stora risker vara mycket framgångsrik under lång tid medan en i grunden skickligare kollega ser ut som en sopa i jämförelse. Ungefär som omvänd darwinism, eller survival of the dumkaxigaste.

Denna skevhet uppdagas dock först när skottet i den ryska roulettrevolvern plötsligt smäller av. Då kan skadan redan vara skedd. När några banker började tjäna enorma pengar på amerikanska bostadspapper hängde nästan alla andra på. Vem vill inte ta rygg på vinnarna?

Det här är också av intresse i debatten om hur chefer belönas, där det till skillnad från i andra jobb nästan alltid är företagets resultat som värderas och inte vägen dit. En pilot känd för att alltid göra perfekta landningar skulle få svårt att behålla jobbet om han hade för vana att titt som tätt tända en crackpipa i cockpit. En vd med sviktande omdöme däremot kan bli hyllad, så länge som hans bolag visar upp bra vinster. Även om det inte är hans förtjänst.

Ett problem är också enligt Taleb att våra hjärnor är ganska dåligt utrustade för att handskas med statistik och sannolikheter. Om du erbjuds att göra en affär som 999 gånger av tusen ger 1 dollar i vinst, men den tusende resulterar i en förlust på 10 000 dollar, låter det lockande? Många skulle kanske säga ja, även om det rent matematiskt är en dålig idé. Den förväntade förlusten är nämligen 9 dollar. I Europa har hela det finansiella systemet byggt på den historiska sanningen att statspapper aldrig ger förluster. När denna osannolika händelse nu blivit obehagligt sannolik blir smällen desto större. Den räddningsfond på 2 000 miljarder euro som det pratas om kan jämföras med de totalt 800 miljarder euro som Europas alla banker dragit in i vinst sedan 2005.

Om EU:s politiker nu lyckas med konstycket att reda ut denna sörja är det i alla fall en förklaring som vi inte lär få höra de kommande årtiondena: Vi hade bonntur.