Svenska staten, som är storägare i både Nordea och Telia Sonera, kom på bolagens årsstämmor i våras med förslaget att strypa bonusar i de båda bolagen. Hos TeliaSonera röstades förslaget igenom. Men på Nordeas stämma blev staten nedröstad när så gott som hela stämman röstade på bankens styrelses förslag.
–Man ville kategoriskt säga nej till alla bonusar och det är ju inte riktigt klokt, säger Björn Wahlroos.
För honom är det givet att en del av kompensationen för företagsledning får vara rörlig beroende på hur det går för företaget. Går det bra kan man betala lite mer och går det mindre bra kan man betala lite mindre, resonerar han.
–Det är inte en svartvit värld vi lever i. Det är sällan ett bra förslag att dra ned något till noll. Om jag ska vara riktigt svensk så skulle jag säga att det ska vara lite lagom.
Och medan de flesta företagsledare väljer att kalla det rörlig ersättning och gärna vill ge journalister en liten avhyvling för ordvalet bonus, tycker Björn Wahlroos tvärtom.
–Bonus är svenska och det är mitt modersmål. I Finland undviker vi fikonspråk. Det betyder att man omskriver saker till svårare ord. Rörlig ersättning är ganska jobbigt att säga, det är lättare att säga bonus.
Han anser att debatten om bonusar har varit överdriven i‑hela världen, framför allt i‑Sverige där det inte betalats ut lika enorma bonusar som i‑många övriga länder. Diskussionen har nog varit färgad av överslag, tror Björn Wahlroos.
–I Finland har vi nog haft mindre av den debatten. I Finland är vi lite enkelspåriga.
Han påminner om att den finska regeringen, som ägare i‑TeliaSonera, tvärtom ställde sig starkt i opposition till den svenska regeringen. De var negativa till svenska regeringens förslag om att strypa bonusar.
