Fram till för någon dag sedan rådde stiltje på börsen med låg omsättning och svagt stigande aktiekurser. Men veckan inleddes med börsfall och dramatik. Och med ett stort antal framgångsrika exportföretag är Stock-holmsbörsens index OMXS30 en bra temperaturmätare på världsekonomin.

Är det början på en stormig höst vi nu ser? Eller kommer lugnet att återkomma?

För några dagar sedan kom Internationella valutafonden, IMF, med sin senaste bedömning av världsekonomin. Jämfört med i våras är de något mer negativa.

Men. IMF är tydliga med att detta är ett optimistiskt scenario som bygger på att Europa fattar rätt beslut, att USA inte trampar fel i budgetförhandlingarna, och att tillväxtekonomierna bemöter den nedgång som nu märks.

Varför bryr jag mig då – i vanlig ordning – så mycket om IMF? Vilken kunskap har de som andra inte har? Och vad gör IMF egentligen?

IMF har en rad uppgifter, varav den första kallas för bilateral övervakning där de granskar alla de 188 länder som är medlemmar i fonden. Ungefär en gång om året besöker en grupp tjänstemän från IMF varje medlemsland för att gå igenom finans- och penning-politiken. Under en vecka träffar de folk från centralbanken, finansdepartementet och det finansiella systemet för att skapa sig en uppfattning om hur landet sköter sig. Sedan skriver de en rapport som diskuteras i IMF:s styrelse.

Den senaste rapporten om Sverige kom i slutet av juni och finns på IMF:s hemsida. I rapporten berömmer de hur Sverige har hanterat finanskrisen, men är samtidigt oroliga över den höga arbetslösheten.

Genom denna övervakning blir IMF den enda organisationen i världen med en genomarbetad syn av hur alla länder utvecklas. Därmed kan de lägga ihop de enskilda bedömningarna av länderna till en sammansatt bild över hela världsekonomin, multilateral övervakning. Därför lyssnar jag alltid på IMF.

Att granska 188 länder över hela världen ger dessutom IMF en unik inblick i alla varianter av ekonomisk politik. Med stöd av detta och egen forskning kan IMF ge råd om vad som fungerar, och kanske framför allt vad som inte fungerar.

Runt om i världen finns det länder som vill ha hjälp med att bygga upp grundstenarna för den ekonomiska politiken som statistik, skatteindrivning och finansiell övervakning. Då kan IMF skicka dit kunniga tjänstemän som kan ge teknisk assistans.

Den sista uppgiften är den som syns mest i tidningarna. Det är stöd i alla dess former. När den brittiske nationalekonomen Keynes lade grunden för IMF i Bretton Woods var det för att skapa en gemensam fond som skulle kunna stötta länder i kris.

Men för att IMF ska låna ut pengar kräver långivarna, det vill säga alla vi andra 187 länder, att landet faktiskt gör något åt de problem som har satt dem i svårigheter. Och det är detta kravställande som skapar rubriker och turbulens mitt i sommarstiltjen.