Dagen efter att köpplanerna presenterats är protesterna och tvivlen omfattande, och det är långtifrån säkert att de 22 Gripenplanen någonsin kommer att anlända till alplandet.

Flera hinder måste övervinnas innan affären är i hamn och fakturan kan skickas till Bern. Först och främst måste regeringens beslut godkännas av landets parlament, där flera partier inte är överförtjusta i valet av Gripen, som anses vara det sämsta alternativet även om det är billigast.

Därefter är det möjligt att en folkomröstning förhalar och stoppar hela affären. Flera stora politiska partier i Schweiz är emot köpet och kommer att försöka hejda det genom en folkomröstning.

För att hålla en beslutande folkomröstning krävs 100000 namnunderskrifter, vilket inte torde vara någon svårighet att få ihop. Fredsgruppen Ett Schweiz utan armé, GSoA, har redan samlat in namnunderskrifter för en sådan omröstning, men drog tillbaka initiativet när regeringen meddelade att de tänkte skjuta upp beslutet om köp av planen.

Tar man hänsyn till såväl ett parlamentsbeslut följt av protester, namninsamlingar, organisation av folkomröstningen och själva omröstningen kan flera jular ha passerat innan Saab Aeronautics kan jubla över att ha sålt sina Gripenplan till alpnationen. Så är det i direktdemokratiska Schweiz: här fattas inga beslut över en natt, och folket har alltid rätt till sista ordet.

Protesterna är redan kraftiga, särskilt från Socialdemokraterna och partier på vänsterkanten. Varför spendera så mycket pengar i kristider, speciellt som Schweiz inte behöver något flygvapen med nya stridsflygplan? Det är inte heller någon leveransklar produkt, utan en prototyp på pappret som ska utvecklas och monteras ihop vilket är kompetens- och kostnadskrävande, morrar motståndarna. Gripenplanen anses också vara det sämsta alternativet jämfört med de två andra konkurrenterna. ”Vi vill inte ha något Ikea-stridsflygplan”, som många sammanfattar saken.

En annan bredare invändning, som speglar en pågående debatt, är att det neutrala Schweiz inte behöver något försvar. Vem är fienden, och vad är egentligen det militära hotet mot landet? frågar sig många.

Schweiz, som har ett milisbaserat försvar och bara en liten grupp professionella militärer, folkomröstade 1989 om att helt avskaffa försvaret: 35 procent röstade för förslaget. Senare röstade schweizarna för att minska försvarsstyrkorna, som på två årtionden krympt från 625000 till omkring 200000 personer. Försvarskostnaden har under samma tid minskat från 1,7 procent till omkring 0,8 procent av BNP.

Men alla är inte missnöjda med Gripenbeslutet. Inom försvarskretsar samt schweiziska högerpartiet SVP är man nöjd med att regeringen till slut har bestämt sig. Det blev inte favoriterna franska Rafale eller Eurofighter av kostnadsskäl, medges det. Schweiz har varit tvunget att rätta mun efter matsäcken och därför valt ett sämre men billigare alternativ. Men det är ett förnuftigt beslut. Inte minst gillas att Gripenplanet är byggt för schweiziska klimatförhållanden, och att markservicen är enkel och kan skötas av vanliga värnpliktiga. Dessutom kommer Gripenplanen att ge arbetstillfällen i Schweiz då delar ska tillverkas och plan sättas ihop – ett tungt vägande argument i debatten.

Fast vissa stridsplansförespråkare är upprörda över att Schweiz inte valt det allra bästa, som världens kanske mest kvalitetsmedvetna land brukar göra. För dem och många andra schweizare är valet av Gripen på så sätt en kulturell och mental revolution. Men regeringens julklappsaffär är som sagt långt ifrån inslagen och placerad under granen.