Det mesta i finanskrisen kan kokas ner till rädsla och misstänksamhet – misstänksamhet mot nya surdegar i bankernas finanser och rädsla för att förlora pengar om man lånar ut till fel aktör. Det här är bakgrunden till den senaste veckans dramatik.
1) Det extremt låga ränteläget åren 2001–2003 drev amerikanska banker att låna ut alltmer pengar. De amerikanska huspriserna steg och steg. Man började bevilja lån även till låginkomsttagare – subprimelånen föddes. Bankernas kalkyler byggde mer eller mindre på evigt stigande huspriser.
2) För att hantera riskerna med subprimelånen kom bankerna på den förödande idén att paketera lånen på olika sätt och sedan sälja dem vidare i form av obligationer. Bankerna anställde rymdfysiker som konstruerade så komplexa finanspaket att ingen riktigt förstod sig på dem. Trots det ställde ratinginstituten upp och gav produkterna toppkreditbetyg.
3) I början av 2007 började huspriserna falla på bredfront. Samtidigt var det högre ränta som gällde för de som hade fått subprimelån. Många gav upp och lämnade över sitt hus till banken. Men nu var lånen i många fall större än värdet på huset. Bankerna förlorade pengar.
När subprimelånen började förfalla 2007 blev de obligationer som hade utfärdats med bolånen som säkerhet värdelösa. Alla banker, investmentbanker, hedgefonder och pensionsfonder världen över som satt med de här obligationerna tvingades skriva ner värdet på dem.
Här föddes den förödande förtroendekrisen. Eftersom ingen visste vem som satt med Svarte Petter blev alla ovilliga att låna ut pengar till bankerna, som kanske inte skulle kunna betala tillbaka. Kreditkrisen var ett faktum.
Bankerna lånar ut till privatpersoner och företag på ena sidan. På den andra behöver de själva låna pengar. Det vanligaste sättet är att låna av kundernas pengar på sparkonton eller att ge ut obligationer. Men obligationsmarknaden fungerade nu allt sämre i början av 2008.
4) Mars 2008. JP Morgan köper Bear Stearns, som drabbats av akut likviditetskris efter stora investeringar i krediter för osäkra bolån. De amerikanska investmentbankerna är nu extra pressade. Dels har de investerat i subprimelån, dels saknar de vanliga kunder med sparkonton. Världens börser börjar nu falla på allvar.
5) Måndagen den 15 september. Lehman Brothers kraschar. Händelsen blir startskottet för den akuta kreditkris världens finansmarknader just nu befinner sig i. Oron förvandlas till en extrem rädsla. Ingen vågar låna ut till någon. Det spelar ingen roll om bankerna erbjuder extra hög ränta. Aktörerna på världens finansmarknader avstår avkastning för att få maximal säkerhet. Man köper exempelvis hellre amerikanska statspapper med 0,05 procents ränta än bostadsobligationer med 4 procents ränta. Den 3 oktober säger amerikanska representanthuset ja till ett krispaket värt 700 miljarder dollar. Pengarna ska användas till att köpa ut förgiftade lån från amerikanska banker.
6) Den här veckan har världens centralbanker fortsatt att rycka ut och låna ut mångmiljardbelopp till banksystemet. Hela den globala kreditmarknaden riskerar att krympa ihop till noll. Vi kan i värsta fall hamna i en situation där centralbankerna blir den enda lånegivaren som accepteras, en ohållbar situation i längden. Både banker, företag och kommuner har i dag svårt att låna pengar.
7) Nu rullar dessutom lågkonjunkturen in och förstärks av den galopperande finanskrisen. Vem vill bygga nya fabriker eller köpa ny bil i det här läget? Volvos supervarsel i onsdags ska ses i ljuset av det. Och det kommer fler varsel. Den samordnade räntesänkningen på en halv procentenhet i onsdags är ett försök att mildra tvärniten. Nya räntesänkningar kan behövas.
