Däremot har det blivit mer lönsamt att jobba extra för dem som redan har arbete. Det visas i en ny bilaga till Långtidsutredningen som presenterades i går.
Sedan 1997 har marginaleffekten för den som arbetar extra minskat från 53 till 46 procent. Det innebär att 46 procent av den extra inkomsten av en ökad arbetsinsats faller bort i form av ökade skatter, minskade bidrag och ökade avgifter.
Eftersom allt färre i framtiden ska försörja allt fler har tjänstemän på finans- och socialdepartementet kartlagt de ekonomiska drivkrafterna att arbeta. Mellan 1990 och 2002 minskade andelen personer som deltar aktivt i produktionen från 68 till 62 procent. Anledningen var ökade sjukskrivningar, högre arbetslöshet och fler i förtidspension. Det innebär betydande påfrestningar på de offentliga finanserna då skatteintäkterna blir lägre och utgifterna högre. Därför måste drivkrafterna att jobba stärkas. Det är utgångspunkten för utredningen.

Det är sällsynt att heltidsarbetande som jobbar extra får marginaleffekter
över 60 procent. Det är främst deltidsarbetande, arbetslösa, förtidspensionärer och socialbidragstagare som har höga marginaleffekter. Många med låg inkomst (som ensamstående mammor) har svårt att förbättra sin levnadsstandard genom att arbeta mer, söka ett arbete med högre lön, utbilda sig eller flytta. Om man inte kortsiktigt vinner på att öka sin arbetsinkomst finns risk att man stannar kvar i en situation med låg levnadsstandard, skriver utredningen.
Var femte person hade 2003 en ersättningsgrad vid arbetslöshet på 90 procent eller mer. Vid sjukskrivning har nästan 40 procent en ersättningsgrad på minst 90 procent. För dem som varit sjukskrivna minst ett halvår är den genomsnittliga ersättningsgraden 92 procent. Deras disponibla inkomst (vad de får kvar i handen) är endast 8 procent mindre än om de hade arbetat.

Då har hänsyn inte tagits till avtalsförsäkringar som faller ut vid arbetslöshet eller sjukfrånvaro. Man har heller inte tagit hänsyn till att levnadsomkostnaderna normalt sett är högre när
man arbetar.
”Om även dessa effekter inkluderas blir de kortsiktiga drivkrafterna att ta sig tillbaka till arbetslivet efter en tid av arbetslöshet eller sjukfrånvaro ännu svagare”, skriver utredningens författare i en sammanfattning.