Den senaste motgången för Victor Muller, att den officiella rekonstruktören, advokaten Guy Lofalk, begärt att tingsrätten i Vänersborg avbryter rekonstruktionen, lär inte avhålla Victor Muller från att söka ytterligare lösningar.

Problemet är att han nu plötsligt fått ännu mindre tid på sig att sy ihop en ny affär. Guy Lofalk, hade tid fram till den 21 december att komma överens med underleverantörer, anställda och långivare om att rekonstruktionsplanen var genomförbar och innebar att Saab på längre sikt skulle kunna bli en lönsam affär.

För Victor Muller gäller det att hitta en plan som attraherar finansiärer att punga ut med betydligt mer än 10 miljarder kronor, som kan tillfredsställa och lugna fordringsägarna och inte minst gör att General Motors stannar kvar som delägare eller åtminstone ger Saab tillgång till den teknik som Saabs bilar byggs med. Till det kan man anta att Victor Muller säkrar sitt eget inflytande i företaget.

Även om han inte själv vill vidgå det har han agerat bulvan för den brottsmisstänkte ryske bankmannen Vladimir Antonov. En lösning som lämnar Victor Muller vid sidan innebär att de, omkring 700 miljoner kronor som härrör från Antonov, kan anses förverkade.

I skrivande stund sitter Victor Muller i Stockholm och för förhandlingar med Youngman, den ena av de båda tilltänkta kinesiska finansiärerna. Målet för förhandlingarna, från Victor Mullers sida, är sannolikt att vinna ytterligare tid genom att förmå Youngman att ge ett förskott på det tilltänkta ägarkapitalet som är så stort att Saab inte behöver gå i omedelbar likvidation.

Guy Lofalks förslag, som byggde på att Youngman och Pang Da blev helägare till Saab Automobile ogillades på oklara grunder av General Motors. Den officiella förklaringen att GM inte vill att tekniken ska komma i kinesisk ägo är, med förlov sagt, ihålig. Den teknik Saab använder och som GM äger rätten till, bygger inte på någon banbrytande kärnteknik. Det mesta är standardkomponenter som utvecklats av underleverantörer och som sedan byggts in i bilarna.

Det avgörande knepet som biltillverkare är att kombinera komponenterna och få dem att fungera tillsammans och i det avseendet har Saabs ingenjörer lyckats bättre än exempelvis GM:s egna tekniker hos Opel som till stor del delar teknik med Saab. Men att stoppa tekniköverföring från Europa är i princip omöjligt och det inser antagligen också de styrande i Detroit.

Alltså drivs GM av andra skäl, troligen merkantila. Kina är i dag General Motors största marknad och GM vill troligen slippa ännu en konkurrent på den redan överhettade bilmarknaden. Med Saabs kunnande, Youngmans produktionsresurser och Pang Das återförsäljarnät och inte minst ett tillräckligt kapital i ryggsäcken för att få i gång verksamheten skulle Saab i den nya konstellationen kunna bli ett hot mot GM:s planer i Kina.

Att GM inte tidigare utnyttjat eller ens påpekat sin vetorätt när det gäller tekniken då Victor Muller presenterat sina olika ägarkonstellationer skulle, om man vill vara elak, kunna bero på att GM bedömde de lösningarna som utsiktslösa och att det inte spelade någon roll i det stora hela om patenten utnyttjades i liten skala.

För trollkarlen Victor Muller återstår nu det avgörande tricket – att förmå kineserna, eller någon annan, att lägga upp så mycket pengar att Saab inte bara överlever julen utan också kan komma i gång med tillverkningen, starta försäljningen och så småningom börja tjäna pengar. Det ska han göra samtidigt som han övertygar GM:s bossar om att Saab inte utgör något hot utan till och med kan tänkas vara till nytta för GM.

Det är ifall det lyckas ett nummer som kan placera Victor Muller i trollkarlarnas Hall of Fame, tillsammans med magikern och utbrytarkungen Harry Houdini.