Den amerikanska kongressen har i höst kallat till sig bank- chefer, hedgefondsbaroner och tiggande bildirektörer för att få en förklaring till varför ”The American Taxpayer” ska öppna plånboken ännu en gång.

Och säga vad man vill om amerikanska politiker, men de har en skön förkärlek för så kallade raka rör.

Som när kongressman Paul Kanjorski från Pennsylvania avbryter General Motors vd Rick Wagoner mitt i en mening.

”Jag kanske är slö i huvudet eller nåt, Mr Wagoner, men jag fattade faktiskt inte ett skit av vad du just sa. Kan du inte bara berätta hur mycket pengar ni behöver?”

Symboliken är tydlig. Den som vill ha hjälp av staten får svara inför staten.

Nu har de svenska bankerna i flera månader hållit sig upprätta tack vare kryckor från Riksbanken och staten samtidigt som allt fler näringslivshöjdare med Volvo Personvagnar och Skanskas chefer i spetsen åker till Rosenbad och ber om allmosor i form av diverse stödpaket. Bankcheferna tar emot Riksbankens stöd men vill inte vara med i statens garantiprogram.

Exakt varför vet vi inte riktigt. Eller om de chefer som nu ber om vår hjälp själva tycker att de har något ansvar. Om de tänker behålla sina generösa bonus- och pensionsvillkor. Och vad svenska skattebetalare, kunder och anställda kan vänta sig i form av motprestationer och bättre beteende framöver.

I Sverige sker nämligen allt i det tysta, på privata kafferep med Mats Odell och Anders Borg som avslutas med att alla intygar vilken ”bra dialog” de haft.

Det är dags att flytta ut diskussionen i ljuset. Till exempel genom att kalla in direktörer en efter en till riksdagens finans- och näringsutskott på offentliga, tv-sända utfrågningar.

Argument som inte tål dagens ljus borde inte tålas alls.