Hej, jag heter USA, jag är en underskottsmissbrukare. Så inledde en amerikansk tidning nyligen en artikel om de amerikanska statsfinanserna. Det första steget till frihet från ett beroende är att erkänna problemet. Drogen vi talar om är inte heroin eller kokain utan pengar – lånade, billiga, syntetiskt framställda pengar som inte bara kopplat ett grepp om många länder utan även banker, företag och miljoner konsumenter och bostadsköpare världen över. Att beröva en missbrukare en drog leder till svåra abstinensproblem – läs finanskrisen 2008. Enda sättet att slippa uthärda kvalen kortsiktigt är att ta en fix till. Läs stimulansåtgärderna i världen 2009.


De kostade 14 000 miljarder dollar och såg ut att ha räddat knarkaren som var på benen igen. I själva verket var han sjukare än någonsin. De grundläggande problemen är inte lösta – riskerna med de dåliga lånen togs över av stater som flerfaldigat sina redan stora underskott för att få fart på ekonomin. Marknaden är inte dum utan inser att stater nu förvandlats till högrisklåntagare och därför måste betala mer i form av ränta.

Stigande ränteutgifter leder till större underskott som leder till större misstro på marknaden och högre räntor och vips är vi framme vid 2010 års statsfinansiella kris. Nu är det alltså dags för nya utryckningar; Grekland och sannolikt snart Spanien, Portugal och Irland. Då är vi framme vid samma val igen. Avtändningens hemska kval eller en ny dos av det sköna? Alternativ ett betyder skuldnedskrivningar, lågkonjunktur och högre marknadsräntor. Men risken är att alternativ två bara skjuter upp problemen ännu en gång. Och vem ska betala? Andra EU-länder lånar ännu mer för att låna ut till Grekland.

Storbritannien och USA dignar under egna underskott. Europeiska centralbanken ECB agerar som om den kunde trolla fram pengar ur tomma intet. I slutändan måste någon betala notan med riktiga pengar. Eller lägga den i ett igenklistrat kuvert med texten: Till mina kära barnbarnsbarn…

Läs mer om Greklands kris