Kärt barn har många namn. Datorhandel, högfrekvent handel, algoritmhandel och robothandel har gjort entré i det svenska språket. Debatten om dess vara eller icke vara på världens finansmarknader har svallat i takt med börsens djupdykningar.

Högfrekvent handel startade på Stockholmsbörsen i februari 2010. Den utgör numera en fjärdedel av börshandeln.

Trots omfattningen är det egentligen först nu, i samband med de kraftiga börsrasen som anklagelserna mot den datoriserade handeln förts fram. Högfrekvenshandeln har fått skulden för att fungera som en förstärkare av den senaste tidens häftiga kurssvängningar. Den europeiska värdepappersmyndigheten ESMA vill skärpa reglerna för börshandeln. Redan nästa år kan datorhandeln stå inför en ny verklighet.

Mindre frihet för den datoriserade handeln kan ses som ett uttryck för ett politiskt behov att visa handlingskraft i kristider. Förbuds- och regleringshysterin har eller väntas även drabba optionshandel, så kallad nakenblankning och finansiella transaktioner. Men när det gäller datorhandeln finns det en rad goda skäl till en skärpt lagstiftning. Det övergripande problemet med datorhandeln är att själva marknadsfunktionen sätts i gungning.

1. Försvararna av datorhandel, bland andra finansmannen Erik Penser som sitter som ordförande för högfrekvensaktören Pan Capital, hävdar med emfas att små snabba affärer ökar marknadens prestanda. Argumenten lyder att differensen, skillnaden, mellan köp- och säljkurs minskar. Det blir därmed lättare att göra avslut och likviditeten ökar. I princip all datorhandel förutsätter dock redan likvida aktier, handelns förs i nästan enbart de 20–30 största svenska börsbolagen. Där likviditeten skulle behöva öka, i medelstora och mindre företag, lyser de förprogrammerade datorerna med sin frånvaro.

2. En väl fungerande marknad kräver genomlysning eller som det benämns på finanssvenska: transparens. Alla som vill köpa och sälja på börsen ska ha tillgång till samma information. Men vid upprepade tillfällen bidrar datorhandeln till att förvandla köp- och säljkurser till inget annat än myrornas krig på börsskärmarna. Den höga frekvensen av affärer blir till ett grått fladdrande där det är svårt uppskatta prisnivån i populära aktier och givetvis minskar möjligheten för andra att göra affärer på rätt prisinformation.

3. Det kanske märkligaste inslaget är de etablerade marknaderna som Nasdaq OMX, det vill säga Stockholmsbörsen, bidrar till att ge datorhandeln ett övertag över andra kunder. Det är lite som om friidrottsförbundet skulle börja sälja dopningspreparat till högstbjudande och fortsätta hävda att alla tävlanden har samma sportsliga chans. Stockholmsbörsens nya intäktskälla som ledningen har stora vinstförhoppningar på är uthyrning av plats och datorkraft.

Genom att hyra in sig i börsens hjärta, närmare bestämt i det hus i Frihamnen i Stockholm där börshandelstrafiken samlas, kapas viktiga hundradelar som avgör lönsamheten för högfrekvenshandeln. Nasdaq OMX har uppenbarligen inga problem med att dopa högstbjudande börskunder trots att det egentligen borde diskvalificera hela upplägget om handel på lika villkor.

4. Till sist är det bara att konstatera – kapitalismen i alla ära – men detta är inte marknadsekonomi. Börsen är till för att försörja bolagen med riskkapital. Det är klart att det från tid till annan förekommer felprissättningar och möjlighet att spekulera i uppgångar eller nedgångar. Men datorhandeln har infört ett helt nytt tidsbegrepp när det gäller kortsiktighet. Kvartalshysteri är numera millisekundshysteri.

Branschförsvararna påpekar gärna att datorhandelns ohemula vinster bidrar med fler hundra miljoner till statskassan när de beskattas. Att individer och bolag kan beskattas ger dem inte automatiskt grönt ljus.

En drastisk liknelse är att företeelser som droger, spritlagning, eller barnarbete också skulle kunna ge åtskilliga miljarder i skatteintäkter. Men sådana verksamheter är, förutom den rent legala aspekten, också förknippade med dolda kostnader som samhället eller individen måste betala för.

Vare sig myndigheterna tar stöd av marknadsekonomisk teori eller någon form av rättvisepatos är det dags att dra av sig silkesvantarna och återerövra börshandeln. En aktiehandel utan möjlighet till genomlysning är allt annan än rättvis och gagnar ingen på lång sikt. Allra minst börserna själva som redan nu har svårt att attrahera nya bolag.