Det börjar snart kännas som att ropa ”vargen kommer”, men faktum är att dagens toppmöte i Bryssel ser ut att vara eurons sista chans. Den här gången måste de komma överens om en lång rad konkreta åtgärder. Det vet EU-ledarna. Sedan skuldkrisen förvärrades i somras och den grekiska elden spred sig som en skogsbrand över södra Europa, diskuteras krisen av bekymrade invånare från Stockholm till Sevilla. Det är just den vetskapen som gör att många trots allt vågar tro på att politikerna kommer till beslut på toppmötet.

– Varken Angela Merkel eller Nicolas Sarkozy kommer att resa sig från bordet utan att en överenskommelse har blivit undertecknad, sade den franska finansministern François Baroin i ett försök att lugna marknader och EU:s 500 miljoner medborgare i går.

Då hade president Sarkozy redan stått och sagt inför de partikamrater som bjudits in till Elyséepalatset att det finns en klar risk för att euron ”exploderar”, om de åtgärder han och den tyska förbundskanslern kommit överens om tidigare i veckan inte godtas i Bryssel.

Åtgärderna presenterades närmare i går då det brev som Frankrike och Tyskland skickat till EU:s ordförande Herman van Rompuy blev offentligt. Där kan man läsa att det behövs utökade finansiella regelverk, att ländernas bolagsskatter måste närma sig varandra och att det ska införas en skatt på finansiella transaktioner – de två senare röda skynken för Storbritannien och Irland.

Dessutom vill Merkozy, som är ledarduons nya smeknamn, att euroländerna accepterar bindande regler för att få ner sina statsskulder. Det ska bland annat skrivas in i de enskilda nationernas grundlag.

Intressantast i brevet är annars att det hela tiden talas om ”euroområdet”. Borta är flosklerna från måndagens presskonferens om att man helst vill ha med EU:s alla 27 medlemsländer på tåget, och att det enbart är om det inte går, som de 17 euroländerna ska gå vidare på egen hand. Till van Rompuy skriver de att eurozonens ledare ska träffas på särskilda toppmöten en gång i månaden, men att de länder som gått med i euro plus-pakten (en sorts förlängning av stabilitetspakten som Merkozy kom överens om i våras) kan bjudas in och vara med i diskussionen ”när ämnena berör pakten”.

Dåliga nyheter för Sverige som valt att stå utanför pakten tillsammans med Storbritannien, Ungern och Tjeckien. En sådan utveckling skulle förpassa Sverige från avbytarbänken till långt upp på läktaren och göra att vi inte har en chans att påverka beslut som även rör oss.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har flera gånger varnat för en utveckling där de 17 euroländerna bestämmer allt mer. Inför EU-nämnden i onsdags sa Reinfeldt att han skulle kämpa emot en sådan utveckling och de fördragsändringar Frankrike och Tyskland vill ha, men redan i går hade han mjuknat något i sitt språk.

– Juridiska ändringar av fördraget som tar längre tid kan bli nödvändiga, men jag tror inte att det är den lösning som marknaden verkligen vill ha, sade Reinfeldt enligt AFP.

Det finns just nu tydlig kritik mot att EU går i en starkt odemokratisk riktning, där Frankrike och Tyskland bestämmer allt och till och med avsätter regeringschefer (läs Grekland och Italien) som inte passar. Ännu ett tecken på det är att Merkel och Sarkozy träffade ECB-chefen Mario Draghi på tu man hand innan toppmötets arbetsmiddag i går kväll. Vad som sades vet vi inte, men klart är att stort fokus nu sätts på centralbanken, som i går sänkte räntan till en procent.

– Det är ECB som är nyckelspelaren nu. Den här gången handlar det inte om att leverera en lösning för marknaden, säger Johan Javeus, analyschef på SEB, och förklarar att det i stället gäller att toppmötet kommer med förslag som gör att ECB kan ta större ansvar.

Exakt hur de förslagen bör utformas säger Johan Javeus att han inte vet, men att det är viktigt att ECB ges garantier så att krisländernas politiker inte fortsätter att dra på sig skulder om centralbanken skjuter till pengar – exempelvis genom ett lån till den internationella valutafonden IMF, vilket är den lösning som diskuterats flitigast.

Mario Draghi har sedan tidigare sagt sig vara beredd att låta ECB spela en större roll, om euroländerna binder sina ekonomier tätare samman. Alltså just den utveckling som Sverige tillsammans med Storbritannien och Polen är mest rädd för. Den brittiska premiärministern har gjort klart att han kommer att slåss med näbbar och klor mot allt som påverkar det EU-skeptiska öriket negativt. David Cameron flaggar även för att han vill ta tillbaka makt från Bryssel till London.

Den första frågan som måste lösas är alltså huruvida det är 27 eller 17 länder som ska komma överens. Det har redan börjat talas om att om man inte blir klar i dag kan toppmötet fortsätta i helgen – men då för de 17 euroländerna.