Det skulle säkert få en och annan att studsa till. Men fem år in i finanskrisen är det inte bara svårt att komma till andra slutsatser. Denna omvända logik har till och med blivit så självklar att den knappt ifrågasätts.

Orsaken till att europeiska banker får låna astronomiska summor nytryckta pengar av Europeiska centralbanken ECB till villkor som vanliga företagare bara kan drömma om är att de svarat för ett fullständigt fiasko. Många banker hade sannolikt inte ens överlevt utan dessa nödlån.

• LÄS MER: Draghi spår en psykologisk upplösning av Europa.

Seriekollapsande finanshus hade förstås kunnat bli en ruggig historia. Därför har ECB:s chef ”Super-Mario” Draghi hyllats unisont av ekonomer. Så långt allt gott. Vem älskar inte en hjälte? Vän av ordning skulle här möjligen vilja inflika att Draghi kunde ha sluppit rycka ut om vissa länder tagit itu med sina bankproblem i tid istället för att ljuga om dem. Men i det europeiska centralarkivet för efterkloka synpunkter är det redan fullt i plåtskåpen.

Betyder då ECB-lånen att problemen är lösta och att läget är under kontroll? Nej. Tvärtom.

En stor anledning till bankernas dåliga finanser är att de ägt för många statspapper av tveksam kreditkvalitet. Trots det har ECB:s syfte med jättelånen varit att bankerna ska använda pengarna till att köpa ännu fler obligationer, eftersom det ses som den enda möjligheten att pressa ned räntorna i länder som Italien och Spanien.

Allt i linje med krispolitikens välbekanta mantra: en skuldkris bekämpas bäst med mer skulder och banker som tagit för stora risker kan bara botas genom att de riskerar ännu mer.

• LÄS MER: Peter Benson: Minusränta är en gåta med många svar.

• LÄS MER: Dramatisk höst väntar sargad valuta

Sidoeffekterna blir att människor i länder där man borde låna mindre frestas att låna mer (läs Sverige 2009 och 2010) och att pensionssparare får nöja sig med en avkastning så blygsam att det krävs ett svepelektronmikroskop för att kalasa på den.

Länder, banker och människor som är ekonomiskt skötsamma på det där forntida kamrerssättet förvandlas till fåniga statister.

Ändå är förväntningarna just nu stora på att ECB ska ta i ännu mer med en ny omgång framtrollade pengar. Helst ska de slussas direkt till skuldsatta regeringar. Det bryter visserligen mot diverse heliga EU-regler men hey, vem bryr sig?

Sanningen är att västvärlden befinner sig i en skuldkris så allvarlig att den inte går att enbart spara sig ur (se Grekland med flera) eller att växa ifrån. I ett sådant läge återstår typiskt sett två alternativ: erkänna att skulderna inte kan betalas eller smita undan genom hög inflation.

• PERSPEKTIV Per Lindvall: Dags för Ingves att agera.

En allt mer spridd uppfattning, särskilt bland politiker, tycks vara att det bara är världens centralbanker som kan och ska lösa krisen. Men Mario Draghi och hans byråkratkollegor kan i bästa fall köpa lite mer tid. Det är om hur den tiden ska användas som makthavarna borde prata.