Som en jättelik glasinstallation reser sig det statliga tv-bolaget CCTV:s huvudkvarter mot Beijings skyline. Skyskrapan är lika mäktig som tillväxtboomen i Kinas ekonomi. Men innanför den imponerande CCTV-kolossen har yttrandefriheten lika högt i tak som en gondolfärd under Venedigs broar. I högvatten.
Jag klickar mig in på cctv.com, det statliga tv-bolagets engelskspråkiga sajt. Medan medie- bevakningen utanför Kina fokuserar på censurfajten med Google ser den nationella nyhets- värderingen och rapporteringen annorlunda ut.
En av vinklarna är ”Inte bara Kina har problem med Google”. Nyhetsankaret i beige kavaj läser upp stämningsansökningar mot den amerikanska sökmotorjätten, till exempel den från lyxtillverkaren Louis Vuitton som såg rött när kopior av företagets väskor dök upp i sökmotorn.
Själva essensen i historien, frågan om censur och digital tryckfrihet, lyser däremot med sin frånvaro.
Inför lanseringen på den kinesiska marknaden lovade Google Kina att filtrera bort sökresultat över bland annat massakernpå Himmelska fridens torg med förhoppningen om att klimatet skulle bli friare med tiden. Det blev det inte. Google dirigerar nu därför om trafiken till Hongkongdomänen.
De flesta är överens om att nästa århundrade tillhör Kina. Det pratas om The Chinese Century. Men ännu har inte nationen helt och hållet tagit sig från Mao till Wow, för att låna Vanity Fairs rubrik inför Kina-OS. Bakom den urbana fasaden håller regimen yttrandefriheten i ett järngrepp.
Snart riskerar bilden av tigerekonomin med starka finansiella muskler och en tillväxt med enorm prestanda att helt överskuggas av en mental bild av Kinas brandväggar på nätet och mot omvärlden.
Den kinesiska censuren är den nya kinesiska muren.
