Storbritanniens premiärminister David Cameron stod fast vid sitt ord och kämpade med näbbar och klor för att öriket inte ska påverkas negativt av de fördragsändringar Frankrike och Tyskland ville driva igenom på mötet.
Bland annat har Angela Merkel och Nicolas Sarkozy föreslagit en skatt på finansiella transaktioner, vilket Cameron fruktar ska få negativa följder för Londons finansbransch. En sådan skatt kan enligt britterna få världens globala finansinstitut att förlägga handeln till Singapore, New York eller Tokyo istället – med allvarliga följder för den brittiska huvudstaden.
Just nu pågår en sorts avancerad version av arga leken mellan den tyska förbundskanslern Angela Merkel och David Cameron. I tysk media kan man läsa krigsrubriker om att britten blockerar euroräddningen och Merkel, som inte vikit en tum från sin ursprungliga plan om att få med alla 27 EU-länderna i båten, hoppas att Cameron ska blinka först.
Det hela började ändå bra. Strax innan midnatt läckte det ut från förhandlingsrummet att man kommit överens om en finanspolitisk union för eurons stabilitet, med en automatisk skuldbroms som ska slå till om länderna återigen drar igång en lånefest.
Det var den lätta delen. Sen kom frågan om hur det hela skulle utformas juridiskt. Fördragsändring eller inte, och skulle de 17 euroländerna gå vidare på egen hand?
Storbritannien och Sverige är rädda för att 17 länder kommer fatta beslut som påverkar alla 27 – utan att London och Stockholm har något att säga till om. Cameron har därför krävt en sorts nödbroms – om eurogruppen ska fatta beslut som gäller den inre marknaden måste samtliga länder vara med vid förhandlingsbordet.
Än så länge har 6 av de 10 länderna utanför eurozonen, länderna i den så kallade euro plus-pakten, sagt att de kan tänka sig att ansluta sig till och stötta de 17. Utanför står just nu Sverige, Storbritannien, Ungern och Tjeckien. Statsminister Fredrik Reinfeldt sade på morgonen att Sverige inte vill ansluta sig till regler som är helt anpassade efter euroländerna.
– Jag är förstås redo att diskutera det med EU-nämnden, men om man läser texten framstår det som något märkligt eftersom texten är helt skriven för att eurozonens medlemmar ska underkasta sig vissa restriktioner och göra vissa saker. Det kan rimligen inte ett icke-eurozonsland ansluta sig till, säger Reinfeldt till TT.
Ändå är alla EU-toppar smärtsamt medvetna om att någon slags uppgörelse måste nås. Först väntar några timmars vila – sedan återupptas förhandlingarna igen.
