Att det är mödosamt – och dyrt – att slå sig in i den oerhört teknikintensiva och konkurrensutsatta börsindustrin är, med perspektiv på nyöppnade Burgundy, tyd- ligare än någonsin.
Fjolårets räkenskaper, som nyligen inkommit till Bolagsverket, vittnar om kostnader på närmare 57 miljoner kronor och ungefär lika mycket, 55 miljoner kronor, i förlust. Bolaget hade förvisso intäkter enbart under det andra halvåret, men de uppgår ändå till närmast försumbara 1,8 miljoner kronor. Av dessa är 1,6 miljoner kronor provisionsintäkter, avgifter från mäklarhusen, vilket också är vad bolaget förväntas leva av i framtiden.
–Vi vill fortfarande komma upp i en marknadsandel på 20–25 procent, det är där break-even ligger. Men som det ser ut nu kan det dröja till 2011, säger bolagets vd Olof Neiglick.
Burgundy, vars affärsidé är att med stöd av ny lagstiftning erbjuda handel i aktier som handlas på de stora börserna, har fått en trög start. Som mest nådde bolaget en marknadsandel på drygt 5 procent av handeln i Stockholmsbörsens mest omsatta aktier. Och efter denna notering, som uppnåddes i mars, har det gått utför. Hittills i juni uppgår marknadsandelen till drygt 3 procent.
–Lanseringen av Burgundy har egentligen gått enligt plan, men för att det ska börja rulla måste kunderna komma igång och få sin teknik på plats, säger Olof Neiglick.
Bakom börsindustrins kulisser har det under tre år, om än i det tysta, pågått en smärre revolution. Aktier som tidigare bara handlades på en och samma börs, kan idag köpas och säljas på många olika konkurrerande marknader.
En mäklare, som för en kunds räkning ska köpa Volvo-aktier, förväntas därför kunna genomföra affären där priset är bäst, även om det bara rör sig om några tioöringar i prisskillnad. För att kunna komma åt alla nya marknader krävs dock omfattande teknikinvesteringar och här, menar Olof Neiglick, har de svenska mäklarhusen hamnat på efterkälken.
–Man underskattade komplexiteten. Det är som att byta hjärt- och lungmaskin under pågående operation, säger han, och ser detta som en stor orsak till Burgundys problem.
Svenska banker och mäklarhus har haft bråda dagar. Finanskrisen satte press på såväl börs- kurser som intäkter, och mitt i denna röra har bolagens it- avdelningar tvingats söka mandat att genomföra oerhört kostsamma investeringar i datorer och mjukvara. Detta samtidigt som Stockholmsbörsen, alltjämt navet i svensk aktiehandel, har bytt handelsystem – något som även det krävt stora teknikanpassningar. En del har kommit i mål, men för många återstår mycket arbete.
–Det här handlar inte så mycket om Burgundy som det handlar om kravet på mäklarhusen att ta till sig den nya lagstiftningen. Gör man inte det så riskerar man att förlora kunder. Vad en del mäklarhus gör idag kan liknas vid att Pricerunner skulle jämföra priserna på Siba och Onoff, men utelämna Elgiganten, säger Olof Neiglick.
Institutionella investerare, som pensionsfonder och kapitalför-valtare, använder i likhet med vanliga småsparare en mäklare för att genomföra sina aktieaffärer. Risken, menar Olof Neiglick, är att institutionerna helt enkelt säger upp avtalet med sina mäklare om de inte kan erbjuda handel på flera olika marknader.
