”Bostad med särskild service för vuxna” kallas en omsorgskategori inom LSS, en lag som i början av 90-talet skissades fram av den dåvarande socialministern Bengt Westerberg.

Lagen möjliggjorde för entreprenörer att själva driva gruppbostäder ämnade att skapa ett så normalt liv som möjligt för människor med autism, Downs syndrom eller andra funktionshinder.

Platserna upphandlas och finansieras av kommunerna, och kostar skattebetalarna mellan 2 000 och 6 000 kronor per dygn, allt beroende på individens omsorgsbehov.

LÄS MER: "Tystnad från riskkapitalet"

Med knappt 25 000 vårdberättigade vuxna skapades en skattefinansierad marknad som i dag är värd över 30 miljarder kronor, och den rika flora av småskaliga privata boenden som snabbt växte fram vid sidan om kommunala verksamheter fångade riskkapitalbolagens intresse.

Transaktionsivern började på allvar 2007, när vårdkoncernen Frösunda fångades upp av det danska riskkapitalbolaget Polaris, och snart dammsögs Sverige på lönsamma gruppbostäder.

Det svenska riskkapitalbolaget Valedo skapade Solhagagruppen, riskkapitalbolaget Procuritas köpte vårdkedjan Olivia, brittiska Argan Capital slukade omsorgskedjan Humana, och Uppsalabaserade SRK Konsultation köptes upp av det finska riskkapitalbolaget Capman.

I bakgrunden fanns hela tiden de riskkapitalkontrollerade jättarna Attendo och Carema, som löpande sög upp fristående verksamheter.

LÄS MER: "Blir rika på skattepengar utan att skatta"

I dag, fem år senare, vittnar Socialstyrelsens register om att 70 procent av landets fristående gruppbostäder för vuxna ägs av riskkapitalbolag, via holdingbolag i Luxemburg, London, Jersey och Guernsey. Jättarna Carema, Attendo och Frösunda står ensamma för runt hälften.

Vinstmarginalerna i koncernerna varierar stort, men bilden grumlas också av att flera av bolagen nyttjar de numera rikskända ”räntesnurrorna”, där överskott slussas skattefritt ur landet i form av räntor på interna lån.

Det är Socialstyrelsen som ger tillstånd till privata aktörer som vill driva LSS-boenden, men processen handlar inte i något led om företagens ägandeform eller lönsamhet. Det ansvaret vilar i stället på kommunerna, som tyngs under LLS-omsorgens kostnader.

I branschen, som länge präglats av en mångfald av små, oberoende och inte sällan familjeägda aktörer, är riskkapitalbolagens inmarsch kontroversiell.

– Det finns risker i att man dammsuger marknaden och att de små, personliga ställena försvinner, säger Kurt Ericsson, vice ordförande i Svenska Vård, en branschorganisation för små och medelstora omsorgsföretag.

LÄS MER: "Det är klart att vi ska tjäna pengar"

Själv började han sin yrkesbana inom den institutionella psykiatrin, på Kristineberg, men driver sedan över 40 år en egen omsorgsverksamhet i Engelsberg, i norra Västmanland. Med den erfarenheten tror han starkt på handikappomsorg i privat regi, men är samtidigt tveksam till att stora aktörer kan bidra med den långsiktighet, kontinuitet och helhetstänkande som han anser krävs i vården av funktionshindrade människor, vars individuella förutsättningar varierar stort. Därtill, menar han, kommer själva principfrågan.

- Det ser väldigt illa ut om man ska tvinga fram svarta siffror bara för att få ut en bra peng. De är ju riskkapitalister som vill ha avkastning på sitt kapital. Jag är mycket kluven, säger Kurt Ericsson, aktiv också inom den större branschorganisationen Vårdföretagarna.

Liknande orosyttringar hörs från landets brukarorganisationer. Thomas Jansson, ordförande i FUB (Riksförbundet för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) har sett exempel på hur personalbesättningen skärs ned till ett minimum, och där frekventa upphandlingar skapar oro ute i boendena.

– Det här har ju pågått successivt under några år, och det som känns konstigt är att man ska ha vinstintressen i handikappomsorgen där man vill ha trygghet för personerna i verksamheten, säger Thomas Jansson, talesperson för runt 25 000 funktionshindrade svenskar.

– Vi vill värna långsiktighet, trygghet och kvalitet, och tänker man på att ett gruppboende kan gå ut i upphandling vart fjärde år så skapar det en viss oro i boendemiljöerna, säger han.

Enligt Kurt Ericsson, som ofta träffar branschens företrädare, är trycket nu mindre från de finansiella aktörerna. Skriverierna runt Carema kan ha gjort sitt, menar han.

LÄS MER: " VÄLFÄRDENS NYA HERRAR DEL 1- Priserna i Sverige för låga"

LÄS MER: " VÄLFÄRDENS NYA HERRAR DEL 2- Miljardklipp på skattepengar"

LÄS MER: " VÄLFÄRDENS NYA HERRAR DEL 3 - För hög vinst sänker legitimiteten"

LÄS MER: "VÄLFÄRDENS HERRAR DEL 4 - Pensioner göder nolltaxerarna"