I början av 2000-talet var de fyra gruppboendena i Bellstasund Omsorger en lågmarginalverksamhet.

Knappt 50 anställda i fyra dotterbolag genererade en vinst på 2,9 miljoner kronor, motsvarande drygt 50 000 kronor per anställd. I dag, tio år senare, har denna siffra fyrdubblats.

• Läs mer: Del 1 i SvD Näringslivs granskning "Rika på omsorg".

• Läs mer: Del 2 i SvD Näringslivs granskning "Vårdföretaget som vägrar bli uppköpt"

Bellstasund har en lång historia, delvis även med politiska förtecken. Gruppboendet Vallbostrand i Vallentuna togs på 50-talet över av Greta Odell-Carlsson, mor till den kristdemokratiske politikern Mats Odell. I egenskap av kommunikationsminister var han med och drev fram 1994 års LSS-lag, ”Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade”.

I slutet av 90-talet införlivades Vallbostrand tillsammans med tre andra gruppbostäder i bolaget Bellstasund Omsorger, där arvtagaren Mats Odell nu var både delägare och styrelsens ordförande. När han på nytt skulle inträda i den politiska hetluften efter valsegern 2006, såldes hela koncernen till Valedo, ett svenskt riskkapitalbolag.

Enligt TT tjänade familjen Odell 72 miljoner kronor på affären, vilket ledde till att Mats Odell, nu finansmarknadsminister, anmäldes till Konstitutionsutskottet.

Försäljningen av Bellstasund markerade början på en rusning till omsorgsmarknaden, där flera finansiella koncerner, mestadels riskkapitalbolag, dammsög Sverige på lönsamma gruppbostäder.

– Det var en fragmenterad marknad med många olika utövare, och man såg nog värdet av att bygga större enheter, säger Per Strömberg, forskare på Handelshögskolan i Stockholm.

Samma år slogs Bellstasund samman med Solhagagruppen, en omsorgsverksamhet ett stenkast från Kungälv och som under 35 år byggts upp av familjeentreprenörerna Maud och Carl Ekman. Nu blev Bellstasund del av en koncern som omsatte närmare 300 miljoner kronor.

När frågan om vinster i välfärden debatterats under senare tid, har mycket fokus legat på om det ska vara möjligt att plocka ut överskott ur omsorgsbolagen. Detta, menar Per Strömberg, är dock som regel inte riskkapitalbolagens målsättning.

I stället, menar han, handlar det om att hitta stordriftsfördelar och ”värdeskapande förbättringar”, som gör företaget mer värdefullt. I den här branschen handlar det mycket om kostanden för arbetskraften.

– Det här är väldigt personalintensiva verksamheter, det är en servicebransch, och man kan tänka sig att man kan rekrytera och träna personal som utnyttjas mer effektivt, säger Per Strömberg.

• Läs mer: Svenska Riskkapitalföreningens vd varnar för hård debatt.

• Läs mer: De köper upp svenska gruppboenden.

I mars 2010, efter tre års ägande, såldes Solhagagruppen, där Bellstasund ingick, till Bridgepoint, ett annat riskkapitalbolag. I Valedos regi hade omsättningen i Bellstasunds fyra gruppboenden fördubblats, och vinsten ökat sju gånger. Personalstyrkan, å andra sidan, växte under samma period med en femtedel.

Enligt Saila Ström, vd för Solhagagruppen, hade gruppbostäderna många lediga platser vid övertagandet, vakanser som nu fyllts av nya boende.

– Vi har utnyttjat resurserna på ett mycket bättre sätt, och samtidigt tillgodosett kommunens behov, säger hon.

Detta har samtidigt lett till högre marginaler och vinst. Häri, menar Per Strömberg, ligger också det värdeskapande, som riskkapitalbolagen vill uppnå innan en verksamhet överlåts till en ny köpare.

– Det handlar helt och hållet om reda pengar, du ska bygga ett företag som du kan sälja för mer än vad du köpte det för. Du ska ha högre tillväxt och högre vinster, det är det man får betalt för, säger han.

Pengarna, menar Per Strömberg, tjänar riskkapitalbolagen när verksamheten säljs, och inte på vägen dit.

I dag är Greta Odells Vallbostrand en liten del av en jättekoncern med nästan 600 anställda. Sedan Bridgepoint tog över har omsättningen i de fyra gruppbostäderna ökat med ytterligare tre miljoner kronor, och vinstmarginalen uppgår i dag till över 22 procent.