Att Sydafrikas konkurrensdomstol valde det lägre beloppet kan ses som en kompromiss för att rädda företagets överlevnad. Telkom är Afrikas största leverantör av fast telefoni med fem miljoner linjer.

Staten äger 40 procent och statliga Public Investment Corporation 11 procent, alltså 51 procent under statlig kontroll. Få tror att Telkom kunnat agera som man gjort utan stöd uppifrån. Telkom har i praktiken alltid varit ett statsmonopol även om regeringen 2006 öppnade för en konkurrent på fasta telelinjer. Dock är konkurrenten Neotel ännu osynlig.

– Telkom mobbade mindre konkurrenter, beskar deras tillväxt och fördröjde teknisk utveckling av marknaden, sägs i domen.

Telkom var ovilligt att släppa till kopparledningarna på det fasta nätet till de mindre internetleverantörerna.

20 små internetbolag gick 2004 till Competition Commission med sina klagomål om alla problem de haft sedan 1999, då internet på allvar började byggas ut i landet. Bristande konkurrens ledde till att tele- och internetpriserna i Sydafrika vid den tiden var bland de högsta i världen.

Ärendet har i åtta år bollats mellan konkurrensdomstolen och Högsta domstolen innan domen till sist slår fast att Telkom bromsat både tillväxt och teknisk utveckling. Strypt konkurrens ledde till sämre service för konsumenterna.

Efter guldåren fram till 2005 har Telkom nu stora problem med allt färre fasta linjer och en misslyckad satsning i Nigeria. Aktiekursen har halverats på ett år, ett tydligt tecken på att marknaden tappat förtroendet. Inom Jacob Zumas regering diskuterar man att avlista bolaget från Johannesburgsbörsen och köpa tillbaka andelarna.

• 2003: Stort sug efter Sydafrikas Telia.

Måhända är problemen självförvållade. Regeringen vägrade att släppa in en utländsk räddare med både kapital och kompetens när man i juni portade sydkoreanska KT Corporation, som bjöd nära tre miljarder för 20 procent. Efter sju månaders förhandlingar var köpet så gott som klart när regeringen lade handen emellan.

KT Corporation, vars bakgrund inom fast telefoni liknar Telkoms, har i Sydkorea lyckats gå vidare inom mobilt bredband, betal-tv, internet-tv och satellitkommunikation. Telkom hade hoppats på både kunskapsöverföring och ett kapitaltillskott.

Regeringen satte stopp med motiveringen att Telkom är en strategisk tillgång. I parlamentet sade kommunikationsministern Dine Pule:

– Telkom behöver kompetens, inte utländska investerare.

Hon tillade att Telkom är centralt för att utveckla kompetensen av sydafrikanska medborgare, vilket är en nyckelfras. Det finns alltså nationalism, möjligen även etnicitet, i botten. ANC:s befrielsekamp handlade om etnicitet och det tänkandet har accentueras över tiden.

För det mesta välkomnas utländska investeringar, men familjesilvret – storföretag och statsföretag – är en annan historia.

För dagen har vänsterfalangen i form av kommunistpartiet och den fackliga landsorganisationen Cosatu övertaget i den ständiga maktkampen inom ANC.

Det gällande synsättet inom regeringen är att de stora företagens viktigaste uppgift är att ge arbetstillfällen i ett land med nära 30 procents arbetslöshet. Utländska ägare är bara ute efter vinstmaximering, vilket betyder rationaliseringar och därmed avskedanden.

Det var argumentet när regeringen gick till domstol för att stoppa amerikanska Wal-Marts köp av den sydafrikanska butikskedjan Massmart. Regeringen förlorade när konkurrensdomstolen i maj godkände köpet.