ANALYS | Svanberg och aktieägarna

Ericsson har haft svårt att lyfta fast Carl-Henric Svanberg gjort sitt bästa för att prata upp bolaget och så sent som för mindre än en månad sedan gjorde han nya försök utan en antydan om att företaget var på väg rakt in i väggen.

Ett skäl till aktiemarknadens tveksamhet till Ericssonaktien är naturligtvis att investerarnas minne är längre än vad Carl-Henric Svanberg hoppats. Det finns fortfarande många som kommer ihåg kraschen åren 2001 och 2002 då Ericsson halverades och måste räddas av sina ägare och det finns också de som ser likheterna mellan hur valserna gick för sju år sedan och hur de drogs på nytt i går.

På hösten år 2000 gick Ericsson plötsligt och oförklarligt in i väggen. Inga varningsklockor klämtade i Ericssons huvudkontor om att det inte längre såldes några telesystem i världen och bara sju år senare händer samma sak igen.

Ingen märker att kunderna slutat beställa uppgraderingar av sina programvaror och att de slutat bygga ut sina nät, som Ericsson installerat. Inga fakturor har gått ut och ingen reagerar.

Det som småföretagare som bilverkstäder eller tandläkare alltid ägnat sig åt, kundvård, och som hos kunden visar sig i ett litet kort eller ett telefonsamtal med en påminnelse om service eller genomgång av tänderna. För Ericsson visar det sig i att man slutar fakturera sina gamla kunder.

Carl-Henric Svanbergs år som vd har gett Ericsson en ny strategi och nyförvärv som ska integreras in i moderbolaget. Bara under det senaste året har strategin inneburit häpnadsväckande framgångar på marknaden där, förutsatt att Ericssons uppgifter stämmer, man nu har 45 procent av systemmarknaden för mobiltelefoner. Och då glömmer man eftermarknaden hos de kunder som redan använder Ericssons system.

När Carl-Henric Svanberg utsågs till ny koncernchef kom han som en frisk fläkt. De expansiva och framgångsrika åren i Assa Abloy hade gett honom ett gediget självförtroende som han lyckades föra vidare till resten av företaget. Han är en utpräglad solskensdirektör, bra på att entusiasmera och att sälja men mindre bra på att hålla igen och att konsolidera. Assa Abloy håller som bäst på att försöka införliva Svanbergs expansion.

Frågan för Ericssons styrelse är nu att försöka bena ut ifall gårdagens vinstvarning orsakats av en fadäs som kan korrigeras eller om orsaken är en fundamental förändring i marknaden. Visar det sig att det handlar om ett, visserligen allvarligt, men ändå systemfel inne i Ericssons egen organisation finns det ingen anledning att ifrågasätta Carl-Henric Svanbergs ledarskap, det finns säkert någon syndabock på lägre nivå att lägga skulden på.

Utmynnar däremot styrelsens analys i att vinstraset är en effekt av en kris hos kunderna, i telekomindustrin, krävs ett annat ledarskap som kan konsolidera och rida ut de närmaste årens nedgång.