– Vad tysta ni är i dag!
Ericssons informationsdirektör Henry Sténson försöker få igång de församlade journalisterna. Det är den 13 april 2010 och Ericsson håller pressträff på huvudkontoret i Kista.
Om några timmar ska Ericssons nye vd Hans Vestberg för första gången möta bolagets aktieägare på bolagsstämman.
Stämningen bland reportrarna är loj. De flesta frågorna handlar om kritiken mot Ericssons bonusprogram. Hans Vestberg är vänlig och tillgänglig men försiktig med kommentarerna. Efteråt droppar reportrarna snabbt av till den väntande lunchen.
Scenförändringen är total. När Ericsson kom med sin rapport för första kvartalet våren 2000 var det en riksangelägenhet. ”Därför är Ericssons rapport viktigare än en riksdagsdebatt”, skrev Dagens Industri i en ledare.
Tidningen konstaterade att Ericssonkoncernen stod för 40 procent av Stockholmsbörsens värde. Bolaget hade 44 000 anställda i Sverige. Affärerna gick som tåget – orderingången 67 procent upp – vinsten 366 procent upp.
När rapporten släpptes sände tv-kanaler direkt. En mäklarfirma i Stockholm anordnade förhandel i aktien för de som ville ta position innan börsen öppnade. När Ericsson talade stod Sverige stilla.
När Hans Vestberg tio år senare talar på bolagsstämman är det knappast någon elektrisk stämning bland de cirka 1 000 aktieägarna. Antalet mobilanvändare i världen har visserligen gått från drygt 340 miljoner år 1999 till 4,8 miljarder, som är prognosen för 2010, berättar Hans Vestberg.
Han spår vidare att antalet mobiluppkopplingar år 2020 kommer att vara uppe i 50 miljarder när allt fler maskiner börjar prata med varandra via mobilnätet. Men inget av det här märks på Ericssons resultat eller på dess aktiekurs.
Hans Vestberg visar på scenen hur en basstation från förr kunde se ut, stor och klumpig som ett kylskåp. När den nya generationen mobiltelefoni 4G nu börjar rullas ut har enheten krympt till en dvd-spelares storlek. Samtidigt har kapaciteten ökat mångfalt.
”Ericsson ska ha det teknologiska ledarskapet, det kommer vi aldrig att tumma på”, säger Hans Vestberg och utbrister senare ”Jag tycker Ericsson är ett fantastiskt företag!”
I samma ögonblick sitter storägaren Investors vd Börje Ekholm på första bänk och bläddrar förstrött i papprena han har fått. Inte heller på börsen är upphetsningen särskilt stor. Ericssons aktiekurs stiger denna dag 20 öre till 76:30 kronor.
Fredagens delårsrapport fick aktien att ta ett glädjeskutt till 84 kronor. Den högsta nivån på två år.
Samtidigt som Stockholmsbörsens index sedan i mars förra året rusat med 77 procent har Ericsson klättrat 17 procent.
Samma tema gäller på lång sikt. På fem år har kursen fallit med 25 procent. Börsen har under samma period gått upp 37 procent. På tio år är avkastningen minus 88 procent. Även mätt på 20 år får Ericsson spö av Stockholmsbörsen. Index har gått upp över 400 procent, Ericsson 320 procent.
Inget som händer med Ericssons aktiekurs undgår Ingegerd Neideman, 89 år. Varje dag sedan början av 2000-talet har hon fört bok över alla sina aktier. Arkivet består av en trave tummade skrivblock.
Varje dag noterar hon slutkursen och värdet på innehavet. Och sidorna som rör Ericsson avslöjar en stor dramatik bakom de prydliga sifferkolumnerna.
Ett tag var Ingegerd Neideman en av många svenska Ericsson-miljonärer. När Ericsson nådde sitt kursrekord i mars 2000 var aktierna värda dryga miljonen.
Kursen, 826 kronor, justerad för emissioner och splittar, värderade hela Ericsson till 1 800 miljarder kronor. På ett år hade då kursen stigit med 350 procent. Men sedan bar det utför.
– Det gick väldigt fort när det föll. Det var lite frustrerande, säger Ingegerd Neideman.
Några känslor avslöjas inte på sidorna. Utom vid ett tillfälle.
”Urbotten”, står det intill en dag i augusti 2002. Ericsson-aktien hade då fallit till ännu ett nytt bottenrekord. Den skulle komma att falla ytterligare.
Som lägst noterades den, omräknat till dagens kurs, till 16:85 kronor i samband med nyemissionen som räddade bolaget. Fallet från toppen i mars två år tidigare var då brutala 98 procent.
Och en kurva över Ericssons aktiekurs de senaste 20 åren visar en ganska måttlig utveckling under första halvan av 90-talet och andra halvan av 2000-talet. Det som sticker ut är toppen vid millennieskiftet, som en kraftig jordbävning visad på en seismograf.
Johan Strandberg, analytiker på SEB Asset Management, har följt Ericsson i över 30 år. Och han konstaterar att Ericssons utveckling gått i cykler.
– När den gamla fasttelefonin var utbyggd följde en period av låg tillväxt. Sedan tog mobiltelefonin över. Nu börjar vi nästan få full penetration i världen med snart fem miljarder abonnenter, den tillväxtpotential man såg för tio år sedan är i det närmaste uttömd. Det blir betydligt lugnare framöver, säger Johan Strandberg.
Synen på telekomindustrin har förändrats radikalt, från en bransch med hypersnabb tillväxt till stagnation. Det syns också tydligt i Ericssons siffror.
Mellan 2006 och 2009 har omsättningen stigit med måttliga 15 procent. Lönsamheten, mätt som rörelsemarginal har samtidigt sjunkit från över 20 procent i mitten på 2000-talet till 12 procent i fjol.
Räknas kostnader för omstrukturering och förluster i Sony Ericsson in för 2009 hamnar siffran på under 3 procent.
En förklaring stavas konkurrens. Framförallt kinesiska aktörer som Huawei och ZTE har betytt en enorm prispress. Det ryktas om att Huawei i det närmaste ger bort 4G-system för att sticka in foten hos Ericssons nyckelkunder.
En annan är teknologin. På ett sätt kan man säga att Ericssons över 18 000 anställda inom forskning och utveckling nästan varit för duktiga, enligt Johan Strandberg.
– De har lyckats så bra att man kan pressa in enormt mycket mer kapacitet per investeringskrona än för tio år sedan. Och när fler ska slåss om den kronan blir det svag tillväxt, säger han.
Det har gjort att Ericsson som placeringsobjekt svalnat betänkligt. Ett tag var aktien en av världens mest handlade. År 2000 omsattes det i genomsnitt Ericsson-aktier för 6,8 miljarder kronor per dag vilket var nära 40 procent av all handel.
Aktiviteten har stadigt minskat och 2009 var omsättningen nere i 1,4 miljarder, 10 procent av handeln, och den lägsta siffran på tio år. Analytiker och mäklare vittnar om betydligt svagare intresse, inte minst från internationella investerare.
Och även småspararna har börjat vända Ericsson ryggen.
Ericsson är visserligen fortfarande Sveriges mesta folkaktie. Men sedan 2002, då Ericsson fick en kvarts miljon nya ägare i samband med nyemissionen har antalet ägare sjunkit.
Totalt har 285 000 försvunnit. De flesta svenskar är delägare i Ericsson indirekt, via aktiefonder, pensionsförvaltare och de statliga AP-fonderna. Men även större placerare har tappat smak för Ericsson.
Ett exempel är pensionsjätten Alecta, en av börsens största placerare som började storsälja Ericsson redan 2006 och nu bara har en mindre post kvar.
– Vi placerar inte efter index så vi behöver inte äga vissa aktier om vi inte vill. Vi har helt enkelt tyckt att andra bolag på börsen varit mer spännande att placera i än Ericsson, säger Alectas aktiechef Bo Selling. Han är inte ensam.
SvD:s genomgång visar att av de tio största svenska institutionerna utöver Alecta är sex underviktade i Ericsson, det vill säga har färre Ericsson-aktier än bolagets andel av börsen. Bo Selling säger att det tagit tid för Ericsson gloria att halka av.
– Det har inte samma status som förr. Men den gamla synen hängde kvar ett bra tag. Det har tagit några år att inse att det numera är en bransch med ganska måttlig tillväxt, säger Bo Selling.
När Ericsson i januari 2001 kom med en vinstvarning som fick kursen att störtdyka valde dåvarande vd Kurt Hellström att göra sig otillgänglig. På en klassisk löpsedel efterlystes han av tidningen Expressen.
Ericssons dåvarande kommunikationschef förklarade att den svenska opinionen inte var viktig. I dag är situationen den omvända.
Ericssons pressavdelning bjuder aktivt in till olika events för att få medier att nappa på Ericssonnyheter. Att få en pratstund med Hans Vestberg är inte längre en bedrift.
– Det är betydligt stillsammare nu än jag kom, det går inte att jämföra, säger Henry Sténson som rekryterades våren 2002.
Under Carl-Henric Svanbergs tid som vd var lyskraften kring Ericsson stark – han var mediernas kelgris.
Hans Vestberg har en helt annan utstrålning, mer en reko en-i-gänget-kille än en estradör. När branschen samtidigt svalnar, vad händer då med intresset för Ericsson? Henry Sténson sticker inte under stor med att vd:n är viktig.
– Att leda ett globalt bolag som Ericsson har likheter med att leda ett land. Du kan inte möta alla, du måste tända gnistan, få folk att känna sig lockade, säger han.
– När Carl-Henric kom till bolaget var han inte samma person som när han slutade. Det ska bli jättespännande att se hur Hasse tar sig an den här rollen, säger Henry Sténson.
Under tiden hoppas Ericsson också på en möjlig ny boom. Den kraftiga ökningen av mobilt internetsurfande har redan lett till tal om kapacitetsbrist på sina håll.
400 miljoner som använder mobilt bredband konsumerar lika mycket kapacitet som 4,6, miljarder telefonanvändare.
På stämmans scen berättar Hans Vestberg om hur mobilt bredband kan revolutionera sjukvården. Men någon ny Ericssonhype tror inte Johan Strandberg på.
– Det kan bli ryck under korta perioder där investeringarna tar fart. Men till tillväxten från slutet av 90-talet kommer vi aldrig tillbaka.
